”Den dagen när alla slutar dela upp mänskligheten i kön, då blir all feminism meningslös. Under tiden får feminister bråka med feminister så feminister slutar dela upp mänskligheten i kön.” -- Louise har druckit för mycket kaffe inom loppet av föregående timme.

Sidan skrivs av en libertarian och indvidualistfeminist. Min livsåskådning fördelar sig någonstans mellan frihet och frihetens begränsningar. Det som skrivs är oftast ur ett liberalt perspektiv. 

Det är svårt att presentera sig själv, det bygger väl på någon slags självkännedom? Jag känner mig aldrig färdigvuxen. Det förväntas att man vi det här laget har fått ett hum om ens yrkesprofil t ex. Jag antar att jag har det, brukar slarvigt kalla mig utredare respektive statistiker. Egentligen är jag beteendevetare med sociologi som ’huvudämne’. Min mesta karriär har bestått i att arbeta inom statsförvaltning inom framför allt utbildningssektor. Jag är mor till två barn. Jag har en man som är nationalekonom och företagsekonom, men som pysslar med programmering och är allmän Linuxnörd. Jag skriver usel poesi ibland, och ganska dålig prosa också för den delen. Övrigtvis kan berättas att jag gått på engelsk internatskola för flickor under högstadiet. Det är jag inte så lite mallig över. 

Jag är en ständig politisk skeptiker vars grundsyn är att staten ska hållas kort och minimal. Jag skulle nog i de flesta fall klassificera mig som libertarian eller som renodlad (klassisk) liberal, i mina kritiska ögonblick har jag åsikter som rör sig mot anarkismens gränser, närmare bestämt det som kommit att kallas för anarkokapitalism. Men allt mer sällan som dogmatisk anarkokapitalistisk ivrare, utan mer som ett sätt att övertyga mig själv - om inte någon annan - om liberalism. Denna ambivalens beror på liberalismens två problemområden; det rättsliga och det frihetliga (var går gränserna för legitimt våld, kan det finnas en gräns? osv), samt frågan om statens legitimitet (människans frihet skall försvaras, men hur begränsar man en stat? osv). Jag är inte nyliberal. De som kallar sig för nyliberaler är ändå bättre än folkpartister. Jag är oberoende liberal i mening att jag inte sympatiserar med något specifikt parti. 

Jag kallar mig gärna för feminist. Jag har överkommit skräcken att associeras med radikalfeminism och annan main stream feminism (det är i stort sett samma sak) som har mycket litet med mina åsikter att göra som libertarian och individualistisk feminist. Om 'min' typ av feminism kan du läsa här. 

Ideologiska tänkare som ligger mig närmast: Tucker, Rothbard, Locke och Nozick utan att direkt 'tro' på naturrätten även om naturrätten smäller utilitarismen på fingrarna, och dessutom en effektiv social metod för att få samhällen att fungera. Naturrätten är för mig ett 'kontrakt' byggt på frivillighet och konsensus. Jag är med andra ord inte heller objektivist även om jag tycker om en del som tant Ayn Rand skrev. Även Hayek i delar har betytt mycket (lagens syfte och legitimitet, teorin om den spontana ordningen, samt omöjligheten med generella fördelningsprinciper). Utan Hayek hade jag inte förstått vitsen med stat alls.
Ekonomisk tänkare som ligger mig närmast: Von Mises. 
Feminstiska role models: Wendy McElroy och alltid fräne Camille Paglia.

Jag började mina tonår som övertygad halvsocialist och statsanhängare. Med tiden har jag omvärderat mycket och jag tycker att jag har goda argument för det. För jag tror på människan. På hennes kapaciteter, på hennes mångfald, och hennes rätt att söka lyckan. Staten - i mina mest pessimistiska stunder - ter sig som Ondskan, och den enskilda individen som totalt värnlös i sitt sämsta scenario.

”If we look at the black record of mass murder, exploitation, and tyranny levied on society by governments over the ages, we need not be loath to abandon the Leviathan State and ... try freedom.” --Murray Rothbard.

***

Nöjesläsning:

Jag läser just nu de fåtal böcker som finns kvar i Pratchetts discworldserie. Mannen köper till sig själv och jag läser. Just nu verkar han läsa en del böcker andra och tredje gången. Pratchett får öka på takten lite. Mannen blir så kinkig annars. Allt av Kurt Vonnegut. Och så gillar jag att försjunka i deckare, av typen Denis Lehane och James Elroy. Laurie R. King. Laurie regerar

Läsning som blivit referensverk:

Eva Magnusson. ”Psykologi och Kön”.
Stephen J. Gould. ”The Mismeasure of Man”
Wendy Mc Elroy ed. ’Freedom, feminism, and The State’
Hayek. ’Frihetens Grundvalar’,
Hayek, ’Vägen Till Träldom’ (finns att tillgå på nätet, googla på)
Julian ”The Doomslayer” Simon.’The Ultimate Resource 2’
Nozick. ’Anarki, Stat och Utopi’
Thomas Sowell. ’The Economics and Politics of Race. An international perspective’
Herbert Tingsten. ’Tyranniet Begär Förtroende’
Göran Rosenberg. ’Det Förlorade Landet’
Björn Hettne et al (ed). ’Den Globala Nationalismen’.
William H Tucker, ’The Science and Politics of Racial Research’.
G.J. Borjas. ’Friends or Strangers - The Impact of immigrants on the US economy.
G. J. Borjas. ’Heavens Door’
SCB. Årsbok.