Andra upplagan 2010 med nytt extramaterial! Nu i bokhandeln.
2009 kom min bok Klassisk feminism ut på Hydra förlag. Den finns att köpa på bland annat bokus och adlibris.
Det är en bok som diskuterar feministiska frågor ur ett individualistiskt och liberalt perspektiv. I SvD kallades boken för en feministisk folkbildning för högersinnade. En intervju med mig finns på E24 kvinna: Individualistfeminist, javisst! I sommar diskuterade jag boken med Tiina Rosenberg i P1 som kan avlyssnas här (ca 20 minuter in).

Några samlade recensioner, och denna (Dalademokraten).
Vill man som gammal feminist få sin egen världsbild bekräftad ska man inte läsa Louise Persson. Vill man ha världsbilden utmanad ska man med fördel göra det. -- Susanne Sterner, Östgöta Corren
Anlägger man ett klassiskt liberalt och ett anarkistiskt perspektiv på feminismen – Louise Persson själv kallar sig libertarian feminist – lär många inom den etablerade kvinnorörelsen bli upprörda. På det viset är det här ett viktigt inlägg i debatten oavsett om man stödjer författaren i hennes strävan att omdefiniera och högervrida feministbegreppet eller ej. -- Filippa Mannerheim, Dalademokraten
Klassisk feminism är en viktig bok att läsa för alla intresserade, inte minst för att reflektera över sina egna ställningstaganden och åsikter som kanske kan behöva dammas av och funderas över en gång till. Radikalfeminist, socialkonstruktionist, liberal- eller särartsfeminist och naturligtvis även den som inte anser sig vara feminist alls, kan ställa sig frågan; Vad grundar jag mina argument på? Att de feministiska grenar som kritiseras av Persson redan har, och kommer att fortsätta, kritisera Perssons utgångspunkter råder inga tvivel om. -- Johanna Andersson, Tidningen Kulturen
Vi snackar feministisk folkbildning för högersinnade, en veritabel handbok för den som inte känner sig bekväm med kollektivperspektiv. Ja, det är nästan så att jag själv börjar överväga att kalla mig feminist. -- Sanna Rayman, SvD
Boken är väldigt genomarbetad... -- Tiina Rosenberg, SR (Lantz i P1)



Hej Louise,
Varför är så många nyliberaler arga på medborgarlön?
Den gamle liberalen Thomas Paine var för denna idé,
och sägs t.o.m. vara den som kom på den.
Med Nozicks mening; därför att de bygger på en ofrihet för individer. För att kunna förverkliga medborgarlön krävs att andra måste dela med sina resurser (arbete) för att detta uppnås.
Men det där med Thomas Paine du nämner skulle jag vilja veta mer om.
Vissa resurser är gemensamma, som naturens resurser.
Thomas Paine formulerade ett
medborgarlönsförslag i skriften Agrarian Justice (1796),
och det sägs ibland vara det första specifika mb-förslag
som historien känner till. Den filosofiska argumenteringen
hos Thomas Paine är naturrättsligt liberal. Utgångspunkten
är att alla föds som delägare av naturen s.a.s.,
men det storskaliga jordbrukssamhället tenderar
att skapa orimliga klyftor mellan några som äger
massor och alltför många som äger inget, och för
att skapa någon slags balanserande rättvisa i detta
skulle det behövas någon form av medborgarlön, finansierad
av vad han kallar en ground rent.
Nu har förvisso samhället utvecklats en hel del sedan
Thomas Paine's dagar, men denna utveckling - mot mer
industrialism och storskalighet och automatisering -
stärker snarare argumenten för mb än försvagar dem,
enligt min åsikt. Kanske något att damma av som
liberalt alternativ till Välfärdsstaten?
Nu ringer det en klocka, fast vagt. Men var det inte så att Paine förordade detta specifikt som ett medel mot fattigdom, och snarare så att han menade att (i England) ett slags pension eller stöd från 50-60 års ålder? En slags equalizer mellan fattiga och rika. Välfärdsfördelning med andra ord.
(Men det får mig att tänka på just problematiken med att äga land och hur detta ägande ska uppstå legitimt som också var något som John Locke ägnade sig åt (och givetvis Nozick). Det är väl på många vis den 'svaga' punkten i liberalismen, fortfarande.)
Nyliberaler är inte emot välfärdsfördelning dock - bara hur detta ska ske.
Jag har kollat upp Agrarian Justice nu för
att inte prata i nattmössan, och jag är säker
på min sak. Paine's specifika förslag var att utbetala
en summa (15 pund) till varje medborgare som
uppnådde myndig ålder (21), rik som fattig,
även om det också fanns ett påslag för dem som
fyllt 50 (10 pund/år) och/eller var gravt
arbetsoföra (blinda, lama). Så man kanske kan
säga att förslaget innehåller element av både
medborgarlön, ålderspension och sjukförsäkring.
Men det principiellt intressanta är argumenten
för mb-delen av det, det är vad större delen
av Agrarian Justice handlar om, varför man har rätt
till en slags mb-transferering trots att man är
ung och frisk och kanske t.o.m. rik; att det inte
handlar om barmhärtighet eller en nådegåva från staten;
att det handlar om en rättmätig ersättning
för exproprierad natur, en kompensation för att
man inte längre kan leva som jägare/samlare
(i naturtillståndet), om man skulle föredra det,
därför att samhällets lagar hindrar det (i synnerhet
lagar som skyddar markägare).
Tackar! Mycket intressant. Jag kände faktiskt inte till det till fullo.
Problematiseringen av vad som är 'rättmätigt' (visavi naturtillståndet och 'naturresurser') upptar ju en hel del av John Lockes bekymmer där sidorestriktioner på äganderätten avhandlas. Han utgår med andra ord att denna äganderätt(naturresurser) inte är självklar, och samtidigt inte att det är lika självklart att denna äganderätt inte kan existera.
Jag håller med om att detta är intressant,
så jag kollade upp Locke också, och det verkar
finnas något som kallas för "the Lockean proviso",
som innebär att man kan äga naturresurser under
förutsättning att man (a) har gjort något arbete med dem,
och (b) lämnar kvar "enough and good for others".
Man kanske kan säga sähär då: att när the Lockean proviso
INTE är uppfyllt, så kickar Paine's medborgarlön in. (Nozick förutsätter att the Lockean proviso ÄR uppfyllt).
Jag är f.ö. imponerad av din blogg.
Ja, det vore rimligt med det lockeanska synsättet att 'medborgarlön' blir en kompensation för en orättfärdighet. Alltså vore det inte oliberalt att hävda medborgarlön eller kompensation under vissa premisser. (ja, Nozick är lite rörig på den här punkten tycker jag).
Tackar f.ö!
Vad är vunnet med att "rehabilitera" folk till arbetslöshet. För det är vad det handlar om.
Jag bara undrar.
När du skriver "rehabilitering", vad menar du då egentligen? Jag tror inte att de som kritiserar FK för att inte rehabilitera sjukskrivna vet dels vilket rehabiliteringsansvar FK har, men heller inte vad de faktiskt menar med rehabilitering. Den absolut mest effektiva rehabiliteringsåtgärden måste väl vara att byta arbete till något man trots sina besvär klarar, men jag betvivlar att det är vad folk i allmänhet anser. Detta skulle ju innebära att den sjukskrivna själv måste ta tag i problemet och det är väl lite väl mycket begärt! Eller...?
Oj, det här är ett inlägg som har tre år och lite till på nacken, och gällde bonus för överflyttande av sjukskrivna till "förtidspension", det som idag kallas för sjukbidrag. Du tycker inte det var lite konstigt?
(Det har varit väldigt mycket trafik de senaste två dagarna till vissa gamla inlägg. Weird.)
Likväl, självklart är rehabilitering en fråga om återgång till arbete, som efter långvarig sjukdom, i detta fall, vilket lika självklart individerna i många fall är delaktiga i. Men, du verkar tänka dig att det bara är fråga om att byta jobb, tja, ett annat stort problem, även i dag tre år senare, är att många inte har ett arbete att gå till. I vanliga fall talar man om att arbetsgivare har rehabiliteringsansvar för sina anställda, i dessa andra fall är det faktiskt FK. (Bra eller dåligt) Med detta "ansvar" antas inte, eller borde inte, att de sjukskrivna inte har något ansvar för att återgå i arbete, när och om de kan det, dvs. inte har motiv att vara "sjuka".
Sedan lägger statsmakterna (folket) ner ganska mycket pengar rehabiliteringsåtgärder, tanken har väl delvis varit att det ska minska belastningen på sjukförsäkringarna. Tyvärr verkar en del av dessa åtgärder, som rehabiliteringsansvaret, i motsatt riktning, som att det blir svårare att anställas om man antas tillhöra en riskgrupp.
Vad synd att jag missade den här diskussionen!
Jag är inte så beläst på liberal idéhistoria, men det verkar som att min politiska inriktning (kanske?) ligger väldigt nära Thomas Paine.
Jag har precis som ni identifierat ägandet över naturresurser som marknadsliberalismens akilleshäl, och att ingen marknadsliberal egentligen inte har hittat någon bra motivering till deras ståndpunkt i frågan.
I det här blogginlägget plockar jag sönder Johan Norbergs, Ingemar Nordins och Ayn Rands motivering av äganderätten:
http://robertwensman.wordpress.com/2010/02/12/tva-sidor-av-samma-mynt/
Liberalismen måste helt enkelt börja acceptera att fördelning av rikedom av det här slaget är det enda som är rättvist och frihetligt.
Och om man har accepterat detta, ja då följer medborgarlönen som en nödvändig konsekvens av tidigare moralfilosofiska slutsatser.
Posta ny kommentar