Skitjournalistik och selektiv empatifunktion

Bra skrivet
Selektiva empatier (och antipatier) är tyvärr legio. Tänker själv på de märkliga utspel som förekom kring Anna Odell, som offentligen berättade att hon mer än gärna tog sitt straff och som inte överklagade vad som av vissa sågs som en hård dom. Trots detta gick det mest att läsa om selektiva empatier (i form av utspel som handlade om att hon borde frikännas) och antipatier (som handlade om att konstnärer tror att de står över lagen).

Ja, måste nog instämma, den som gick mest hedrande ur den debatten var nog Odell själv.

När jag tidigare läste artiklarna om det här i Aftonbladet och i Expressen så undrade jag vem fan som drog ner rullgardinen framför journalisternas (förväntade) granskande, kritiska och objektiva ögon.

Skönt att se att jag inte var ensam om denna fundering.

Notera för övrigt att det är tre bylines till expressens artikel. Det är alltså inte en tillfällig sopa som skrivit det utan verkar som de ansträngt sig.

Summa summarum verkar vara att ju mer de försöker bedriva nåt annat än TT-journalistik dessto sämre blir det. Tacka fan för att folk läser på internet istället...

Sen undrar jag var man hittar alla dessa tjejer som aldrig ser nåt problem med att säga att våldsamma muppar egentligen är snälla? Snälla människor kör inte över dem de kört på och misshandlat först, eller var det bara på mitt dagis vi jobbade enligt den principen?

Han är ingen mördare, han bara blev ofrivilligt manad att sparka och köra över en människa.

Jag noterar f.ö att Expressen inte lyckats twingla denna artikel.

Ja, det är för att han är svensk som det blir skitjournalistik.

Är han en bra musiker då?

Jag tycker att den här historien ser ut som grov oaktsamhet, handgemäng i upphetsat läge, övervåld, dråp och försök till smitning från polis, alltsammans tillräckligt allvarligt för att ge långvarigt fängelsestraff i USA, men för att det ska vara mord måste man tänka sig att han hade en avsikt att döda när han klev ur bilen, och det är väl det som verkar något långsökt.

http://criminal.findlaw.com/crimes/a-z/murder_second_degree.html

Kanske second degree då, eller voluntary manslaughter. Jag vet inte hur man objektivt kan skilja det ena från det andra, jag antar att det är därför det kokar ner så mycket till "karaktärsbedömning".

Det räcker ganska långt med att bedöma hänsynslösheten i hans handlingar. Han borde t ex hajjat att det inte är ok att sparka någon i huvudet och än värre att köra över honom. Det är faktiskt inte speciellt komplicerat när det dessutom fanns sex vittnen.

En del konstiga exempel där f.ö. Om A & B rånar C, och C skjuter B i flykten, så blir A skyldig till first degree murder. Om A avser att skjuta sin frus älskare men missar och sjuter B istället är det bara second degree murder. Om A slår ihjäl B med golfklubba vid ertappande av B i sängen med sin (A:s) fru är det voluntary manslaughter.

Hänsynslösheten KAN ju också tolkas som tillfälligt tappad kontroll + panik. Det senare skulle förklara det dåraktiga smitningsförsöket. Överkörningen verkar inte avsiktlig, för vem skulle vid sina sinnens fulla bruk avsiktligt vilja köra över någon i närvaro av poliser?

Han kanske inte ville döda eller köra över nej. Men tanken att vi har ansvar för vad vi gör och att vi rimligen bör inse konsekvenser av våra handlingar är knappast ny?

Ingen tvingade honom att stiga ur bilen, sparka ner någon och sedan fly när folk försökte hålla honom kvar. Avsikt är inte allt som räknas, ibland räcker det med konsekvenser.

Ja, om inte rimliga skäl finns att anta att man inte förstod eller kunde förväntas förstå konsekvenserna av sina handlingar. Det vill säga förmildrande omständigheter. Vilket en normalt funtad man gör som slår ner någon och sedan sätter sig i bilen och tjuter iväg trots att man vet att polis är på plats och en man ligger på vägen. Anledningen att man dömer för mord i andra graden är på grund att uppsåtet från början inte var att ihjäl denna person, men inte så förmildrande att han inte förstod vad hans handlingar hade för konsekvenser.

Allright, jag tyckte bara att någon måste säga emot, för jag hatar verkligen snyftförsvaret för våldsbrottslingar, och jag tycker att USA är BRA när det gäller att sätta dit dem.

Men jag gillar heller inte när man tar en etablerad term och försöker expandera den för att täcka allt möjligt som man ogillar. VÅLDTÄKT är ett uppenbart exempel, och kanske MORD är det också?

Den äldre västgötalagen hade ett speciellt brott som den kallade NID. Det var ohederligt våld, typ att döda någon som sitter och skiter. Den som begick NID kunde inte bota, som andra dråpare, men blev laglös.

Kanske skulle man helt enkelt förklara vissa handlingar, som sparkar mot huvud, för NID, and that's it?

Jag tror du är inne på något där... Asvasst!

Menar du mig? Ja, jag tror att begreppet "nid" förmodligen kommer närsmast det moderna begreppet "hatbrott", men med den skillnaden att på 1200-talet i Västergötland fanns det inte så många invandrare* och bögar att specialisera begreppet på, så det var mer allmängiltigt.

*Det fanns invandrare i termer av smålänningar, svenskar och annat utsocknes folk; de var mindre värda i mansbot, men de var inte det exklusiva rättsobjektet för nid för det.

Nja, hatbrott ser jag som ett förbilligande av nidsbegreppet. För nid fokuserar ju på själva avsikten, medans hat fokuserar på åsikterna. Det går ju t.ex. att begå nid utan att tycka speciellt illa om personen eller eventuella grupptillhörigheter. Dvs våldet är inte frågan om ett värdeomdöme utan att upprätthålla en viss ordning (som t.ex. att de som lånar pengar skall betala tillbaka i tid).

Tja, jag säger inte att nid är exakt samma som det moderna hatbrottet, men det är dock i praktiken likartat, då det är svårt att tänka sig att INTE någon form av hat/missaktning skulle motivera typiska nidingsdåd.

Sparken i det aktuella fallet uttrycker sannolikt just hat/missaktning mer än avsikten att döda. Den kunde då lämpligen rubriceras som nid oavsett utfallet, egentligen.

Ok, då är jag med.