Men vi har ju ingen lokal - den konservativa såsigheten

Exakt! Se på Hägglund. Han kan börja formulera en idé om verklighetens folk, men sen nästa vecka hemfalla åt det gamla vanliga tugget. De vågar inte säga rakt ut vad de tycker i frågan, utan just denna "såsgihet".

Vanligt fölk, en slags drömsk idé om människor som liknar en själv, men vars innehåll är alltför verklighetsfrämmande. Jag tycker det är att fördumma och mumla, vilket är en slags konservativ specialisering i såsighet.

Det är Isobels fel att jag alltid läser det som Tradition och fasan. Men det passar verkligen jättebra också.

I övrigt har jag inte så mycket att tillägga. Förutom att även SvD tycks förespråka den här såsigheten. Och om Johan Wennström är ett annat exempel kan man fundera på.

En sista tanke är att konservatism nästan per definition är pinsam och såsig.

Om jag får tillåta mig att vara raljant så tycker jag att det är lite tråkigt att jag inte kan se IR- och UV-ljus. Att jag blir trött och måste sova när det blir mörkt - inte när jag vill osv...

...fast det är ju inte vad man menar med mänsklig ofullkomlighet. Bard & Söderqvist är ju mycket bättre

För vad jag kan inte upphöra att fascineras av hur bra de konservativa är på att framställa sin ideologi som något riktigt sunkigt. Typ som ett dagligt stolpiller i form av en medicinindränkt gammal raggsocka. För vad gäller barnvagnar så är jag uppfostrad till att hjälpa till om det verkar behövas. Men om någon konservativikon, avlönad av Timbro eller ej, skulle stå där och dra växlar på att jag hjälper till, så skulle jag bryta armarna på honom. Att hjälpa till med barvagnar gör ju han uppenbarligen inte, så vad skall han med dom till?

Hoppsan! Bard & Söderqvist är bättre på att diskutera människans ofullkomlighet och att knuffa för det goda samarbetet. Sorry.

@Dennis, precis, jag tror inte vi kommer närmare den striktaste av definitioner av konservatism än själva såsigheten, och sedan pinsamheten den vållar.

Men beroende på perspektiv är det säkert också fint att undfly definitioner, kanske konservatismen på något udda vis är ett postmodernt alternativ, bara att "fint" verkar vara deras definition.

(jag förstod nästan vad jag sa där sist)

Konservatism handlar inte om idéer, det är snarare en attityd. Trodde det var allmänt kännt. Konstigt hur många halmgubbar som figurerar i denna debatt (från båda hållen).

Det är kanske allmänt "känt" eftersom en del verkar tro det, men det gör det inte rätt. Man kan inte grunda filosofiska idéer (ja idéer) på hunches och "attityder". Men förvisso konservatism tycks vara väglett av "jag tycker och känner så", och då kan ju inga argument i världen vara relevanta.

Det enda jag föraktar mer än vanligt/verkligt folk är de som vill leda dem. Speciella är bara förnamnet.

Och jag vidhåller att idekonservatism är ett ord som är lika väl sammansatt som marknadskommunism. Att säga nej till nytt såvida man inte är van/gillar det är inte en filosofi, det är ett problem. Sök hjälp!

Vad är såsighet? Otydlig? Eller tråkig? Jag associerar till långrandig, men det funkar inte riktigt i det här sammanhanget.

"Man kan inte grunda filosofiska idéer (ja idéer) på hunches och "attityder"."

Men, nyliberalernas favoritfilosof Ayn Rand baserade ju hela sin "filosofi" på sina privata fantasier!

“Any man who is under 30, and is not a liberal, has not heart; and any man who is over 30, and is not a conservative, has no brains.” /Winston Churchill

Gunnar nu är det väl knappast så att libertarianer älskar Rand utan reservationer. Då vore de ju objektivister? Däremot har de en systematisk svaghet för folk som skriver väl om individens frihet och problem med staten.

Konservativa har en mängd skiftande ideal genom historien vars enda sammanhängade trend tycks vara motstånd till vissa nymodigheter och friheter utan systematik.

Churchill var rolig, synd bara att han var en så katastrofalt usel ledare (fråga en australier om Gallipoli t.ex.). Hade varit bättre om han jobbat som ledarskribent, bättre användning för hans talanger.

@roland, såsig som i otydlig och oklar, den där konsten att mumla i skägget.

@delphi-lisa, jag föraktar också mer de som aspirerar på att leda vanligt fölk, än vanligt fölk i den mån de ens existerar. Hur man sedan än gör så är bilden av bert och ian med ölbackar instampat i hjärnan.

Ok. Merci.

Ok, noterar att den allmänna kunskapsnivån om konservatismen är väldigt låg. Håller med om att den konservativa kritiken mot liberalismen bygger på felaktiga premisser, men det gör ju uppenbarligen den liberala kritiken av konservatismen också. Önskar för övrigt också en mindre "såsig" konservatism.

Mja, det är nog inte bristen på förståelse för konservatism utan bristen på dess idéer som är kruxet. Att det skulle vara en "attityd" kan jag stå ut med, men jag antar att konservativa själva vill se sig som idébärare. Tills dess att de ger omvärlden något att arbeta med funkar det att dissa konservatism med utgångspunkten att de inte har något idémässigt tydligt innehåll.

@roland, se det gärna som en kastad handske.

Det finns en del goda idéer i mer klassisk konservatism, försiktighetsprincipen, icke-radikalism, men den nutida konservatismen verkar ha kastat just dessa goda saker över bord. I amerikansk conservatism har t.o.m. "moderate" blivit ett skällsord numera.

Konservatismen är väl en attityd i likhet med och snarlik puritanismen (så som Mencken definierade puritanism). I vilket fall som helst, det här underhållande blogginlägget känns mycket relevant.

Nja, Edmund Burke brukar väl anses vara den politiska konservatismens fader, precis som John Locke är den politiska liberalismens fader - i den engelsktalande världen. Men även Edmund Burke var dock whig och för den amerikanska revolutionen. Så jag är inte säker på att Edmund Burke skulle ha varit (ny)konservativ, förespråkande radikalt undanryckande av etablerad sjukförsäkring o.dyl.

Nej, de var inte revolutionärer, och har haft inflytande, på så vis att adelshus och kungahus finns kvar om än i modfierad form, i england till och ett house of lords, knäppa bisarrheter i den liberala demokratin. Försiktighetsprincip enligt konservativa.

Bästa länken på länge, underbar läsning.

http://homepage.newschool.edu/het//profiles/burke.htm

"In Burke's view, current society is a robust organism that emerged piecemeal and slowly over history. For this reason, Burke never trusted abstract "grand plans" for radical political, economic and/or social reorganization of society. This has led him to be celebrated as the father of Conservatism."

Burke tycktes få rätt när det gällde den franska revolutionen (och senare den ryska, förstås). Så försiktighetsprincipen i politiken kan nog vara en bra sak. Men den bör kanske dock inte vara den ENDA principen.

För en sammanfattad utveckling av mig om den konservativa åskådningen och politiska visionen, se följande text:

http://www.konservatism.se/konservatismen1.htm

Gunnar:
Men, nyliberalernas favoritfilosof Ayn Rand baserade ju hela sin "filosofi" på sina privata fantasier!

Det här argumentet är av sådan hög klass att det förtjänar ett bemötande av typen:

Nä men du är en jäkla idiot!

Så jag "är en jäkla idiot"? På vad baserar du det? Står det i Atlas Shrugged? ;-)

Jag vet att det är en vanlig reaktion bland tonåringar att kalla de som tycker annorlunda än en själv för idioter. De flesta växer ur detta och inser att det kan finnas en poäng i vad andra säger. Men alla växer inte upp, tydligen. Eller för att parafrasera Churchill, "den som fortfarande tar Ayn Rand på allvar vid 25 har ingen hjärna".

Så ute och reser är väl Gunnar ändå inte, även om det kunde ha uttrycks på ett mindre provocerande sätt. Om jag inte minns fel skrev Ayn Rand om sin "ideal man" så som hon ansåg att människan borde vara, och inte så som hon efter vetenskapliga empiriska studier (eller för den delen genom att stödja sig på sådana) kommit fram till att människan fungerar.

För övrigt så är det självklart att konservatismens kritik emot vulgärliberalismen är kärnfull och ofelbart leder till ett slagkraftigt argument för den sanna liberalismens ekonomiska pelare, nämligen medborgarlönen. ;)

Och ja Stefan, jag gör lite parodi på dig. :)

Marxister, konservativa och nyliberaler förenen eder mot medborgarlönen, gör jag lite parodi tillbaka då.

@Ulf, ja, det finns en viss oklarhet mellan bör och är. Men från det att hålla med Gunnar, ett klart nej.

Om man nu ska dra en lans för konservatismen så kan den till skillnad från liberalism eller socialism ses som ödmjuk och pragmatisk. Man har inte alla svaren, men man tar gradvis till sig det som fungerar. Något som passar den vuxne måhända?

Att konservativa (eller liberaler för den delen) kan verka som att de motsägelsefullt och okonservativt nog vill ändra status quo, kanske kan förklaras med att de inte ser den raska marschen mot Utopia som annat än ett återberättande av råttfångaren i Hameln. Är efter 20e århundradet skepsis mot gigantiska politiska projekt så hemskt?

Nja. De stora projekten är nu stendöda. Men konservatismens idealmänniska är likväl en idealmänniska, även om det är Elise Claesson som har mejslat ut den. Konservativa har svårt att inse att tillvaron är genuint disharmonisk och då det inte finns något harmoniskt att återvända till så är deras idealvärld bara illa förklädd modernism.

Stendöda? Då är det alltså muskulösa välfärdsstatszombies jag ser krylla på TV och i pressen. Enbart i USA ska ju presidenten reformera hela världen lilla mamma. (Är det någon som minns så här efter allt stimulerande och sjukvårdsdebatten att han skulle få kärnvapnen att försvinna, få oceanerna skulle svalna och allt vad det nu var?)

Med konservatismens idealmänniska får du mig för övrigt att fundera; det är lätt att ta fram liberalismens och socialismens motsvariga och lika ickeexisterande idealmänniskor, men what about den halvmökiga tredje vägen vars popularitet aldrig sinar? Vem är idealmänniskan där, eller snarare här?

Det närmaste jag kommer: en trind och inte alltför korrupt eller girig, från allmänheten välisolerad, byråkrat utan större ambitioner men med ett sentimentalt och spendersamt hjärta? (Nota bene: andras pengar, naturligtvis, men endast till de bästa av ändamål.)

Hm, ja den figuren är egentligen inte svår att hitta här i västeuropa. Vi kanske isåfall redan anlöpt Utopia alltså, för att på kajen så snart landgången lagts ut strax hälsas av dessa helgonfigurer?

Tja, det är inget som säger att idealmänniskan måste på något sätt vara överlägsen. Efter att ha läst Claesons texter så känner jag mig dum. Dum och lite slö.