Det pågår en debatt om slöjan och alla dess varianters vara eller icke vara. I debatten finns två linjer, den ena där det ska införas klädregler i offentliga institutioner och sammanhang och den andra där man ska få klä sig hur man vill under alla omständigheter. Båda linjerna har helt fel.
Varför?
Den första, förbudslinjen, gör en korrekt observation om att det finns ett problem med att folk klär sig lite hur som helst i vissa sammanhang när det inte alltid är lämpligt. De gör, vilket är naturligt i alla organisationer, därför en utredning för att ta fram riktlinjer hur man får klä sig i vissa sammanhang. Allt är väl så långt.
I princip kan bara två olika lösningar komma ut från en sådan utredning, antingen en i organisationen centralt reglerad klädkod eller det blir upp till var delorganisation att avgöra vid varje fall vad som ska gälla.
Skulle man anamma den senare lösningen att det blir upp till var delorganisation så kan två olika delorganisation komma fram till två helt olika riktlinjer, men för samma omständighet.
Men det är här problemen börjar eftersom organisationen är staten. En av delorganisationerna kan nämligen fällas för diskriminering eftersom en annan delorganisation har en friare tolkning av samma omständighet, detta trots att att den förstnämna delorganisationen kan ha mycket goda grunder för sitt beslut. Det hela slutar då med att inga klädkoder gäller för alla delorganisationer, eftersom det räcker att en delorganisation anammar den linjen för att tvinga de övriga till samma position.
Då återstår det andra alternativet, dvs. en centralt reglerad klädkod. Återigen hamnar man i problem och detta av exakt samma skäl som i det första alternativet, därför att organisationen är staten.
Organisationen svenska staten äger enormt många institutioner och i synnerhet utbildnings institutioner och skulle man, låt säg förbjuda niqab under viss undervisning så blir problemet det att en del medlemmar inom organisationen inte längre kan utbilda sig eftersom det enda alternativet är att utbilda sig på en institution som strider mot sina egna etiska regler. Och än värre är att de kan redan ha betalat för utbildningen i fråga eftersom de likt alla andra betalar höga medlemsavgifter. Således blir resultatet att en del av medlemmarna blir aktivt diskriminerade.
Den andra linjen, att man ska få klä sig hur man vill oavsett och om inte så anser man sig diskriminerad, lider av en allvarlig åkomma, tyvärr väldigt vanligt i detta land, åkomman att världen är skyldig en något.
De kräver nämligen att man ska få gå in i burka i alla affärer, bli anställda av alla arbetsgivare och utbilda sig på andras pengar.
Deras syn grundar sig på idén att allt mitt är deras att de kan göra vad de önskar med och skulle jag protestera blir jag stämd och dömd för diskriminering. Det de glömmer bort är att alla andra har samma friheter som de har.
Du har rätt att klä dig som du behagar, men jag har ingen skyldighet att anställa dig och inte heller släppa in dig på min egendom eller för den delen betala för dina studier. Och jag har rätt att tycka att du har fel.
För att dra en parallell till en annan nyligen debatterad fråga - handskakningen. En del muslimska kvinnor väljer att inte skaka hand med män. Det är deras absolut fulla rätt att göra så. Ingen individ kan tvingas att göra saker som strider mot deras principer. Men har jag, som man, en skyldighet att hälsa tillbaka? Nej, väljer de att inte ta mot min utsträckta hand kan jag välja att vända på klacken. Frihet gäller åt båda hållen.
Om man aktivt väljer att ställa sig utanför resten av gruppen, antingen genom inte att skaka hand eller klä sig på ett visst sätt så kan man inte klaga över faktumet att man är utanför, eftersom det är just det resultat man faktiskt önskat. Man väljer således bort integration i favör mot särart.
Nu behöver det inte vara något fel i det, snarare tvärtom kan det vara något högst positivt att gå emot strömmen. Problemet är hur man själv förhåller sig till sina egna val. Det är du själv som bestämmer över ditt liv och dina val och ingen annan, men du kan inte kräva av andra att acceptera dina livsval.
Grundproblemet här är alltså inte att man inför klädregler, utan grundproblemet är man försöker trycka på andra sina åsikter, antingen genom statliga institutioner och klädkoder eller genom att tvinga andra att acceptera en åsikt och ett beteende.
Lösningen på problemet är enkel, men tyvärr svår för många inse, nämligen genom frivilligt samarbete, dvs. det man brukar kalla för den fria marknaden.
På en fri marknad uppstår institutioner och organisationer naturligt om efterfrågan finns för dem. Behövs ett universitet som tillåter niqab så kommer ett sådant finnas. Behövs det ett universitet med strikta klädregler kommer även det existera. Alla kan gå dit de vill.
Kommer då inte det bildas olika grupperingar inom samhället med helt skilda normer?
Ja, och det är vad jag skulle kalla liberalens svar på nationalstaten. Nationalstater upprätthåller olika normsystem genom gränser genom tvång och våld. På en fri marknad organiseras detta helt naturligt utan ett enda skott behöver avfyras eller en enda gräns dras. Du väljer själv vilket normsystem du vill tillhöra och du kan även byta när så passar. Det enda som krävs är att du tillåter alla andra att kunna göra samma sak. Det borde väl inte vara så svårt?
S-kvinnor: Acceptera inte heltäckande slöja
SSU: Skolor och arbetsplatser måste acceptera heltäckande slöja
Mycket bra inlägg måste jag säga!
Har alltid varit min inställning också, en förskola ska kunna säga att man inte vill anställa någon i nikab, men då ska också dessa kvinnor kunna starta sin egen niqab förskola. Som du säger, det borde väl inte vara så svårt?
För det första vill jag hålla med dig i ditt resonemang kring klädkoder. I nuvarande läge när vi inte har denna fria utbildningsmarknad har jag svårt att se hur man ska kunna neka nån utbildning till barnskötare på grund av en viss klädsel. Krav på viss klädseln måste vila på objektiva kriterier, t.ex. hygien eller säkerhet. Men sen är ju frågan var denna barnskötare ska få anställning.
Men tror du inte att det vore svårt att organisera denna värld du efterlyser, en värld utan nationalstater där marknaden sköter allt?
Frånvaron av nationer riskerar ju snarare att leda till ännu otympligare, större och mer förstryckande överbyggnader. Globala rätts- och monetära system.
Jag har svårt att se att det hittills finns nåt system som är effektivare än relativt små nationalstater, eller större federationer, med en relativt homogen befolkning som i stort delar grundläggande värderingar.
Om man ser sig om i världen tycks fred och välstånd vara lättare att uppnå i länder av den typen. Mångkultur, om det är det du förespråkar, leder till ett segmenterat splittrat samhälle, där människor inte känner solidaritet med andra än dem som tillhör deras egen ”kulturella” grupp. Ett välfärdssamhälle av Sveriges modell är omöjligt att upprätthålla i ett mångkulturellt samhälle där det saknas ett gemensamt socialt kitt.
Man kan se en nattväktarstat som målet, men ett lands befolkning måste väl få ta ställning till det? Och jag tror inte att svenskarna är medvetna om att ju öppnare gränser desto mindre blir välfärdssystemen, eller att öppna gränser innebär sänkta löner för stora grupper.
Jag drar också slutsatsen att yttrandefriheten är ett av de första offren när mångkulturen blir dogm. Vi ser ju redan hur våra överstatliga organisationer, som EU och FN, vill lagstifta om vad som får och inte får sägas. För det är ju onekligen så att i ett samhälle där grundläggande värderingar går vitt isär utgör friheten att säga vad man tycker en källa till konflikter. Därav följer att makten för att dämpa dessa konflikter använder rättsapparaten och våldsmonopolet för att förbjuda vissa åsikter.
Utbildning tycker jag inte är det större problemet på tal om klädkod och i synnerhet då täckande slöja, däremot när det kommer till anställbarhet. Problemet här är att det går inte att kräva - eller förvisso ställer ju en diskrimineringslag det i ett annat läge - valfrihet bara åt ett håll.
Hanna MB, tack!
Problemet är att väldigt, väldigt många inte förstått skillnaden mellan positiva och negativa rättigheter.
Anna, tack för ditt svar.
Jag är inte emot en stat, en stat är enligt min mening nödvändig. Däremot anser jag att man ska lösa så många problem som möjligt genom frivilligt sammarbete, dvs den fria marknaden.
Problemet med nationalstaten är att den bygger på idéen om ett folk med en nation. Det är i sig exkluderande.
Jag är inte för en så kallad världsregering. Jag är motståndarare av FN tex. Och inte är jag för påtvingade ekonomiska system. Det där är vänsteridéer.
I grund och botten är jag snarare federalist och tycker att USA:s lösning på problemet är av de bättre jag sett. Även om delstaters självbestämmande har urholkats med tiden.
USAs befolkning är inte homogen och ändå blivit historiens och världens mest framgångsrika land. Har svårt att se att homogenitet är ett krav för att få ett bra resultat.
Däremot delar man en del grundläggande värderingar. Värderingar kan vem som helst ha, utan att nödvändigtvis tillhöra en "nation".
I USA kan man välja vilken delstat man vill bo i. Var delstat har sina egna skatteregler, välfärdssystem etc. Var och en kan bo där de vill.
Obamas sjukvårdslag strider givetvis mot denna idé, därför är jag emot sådant.
USA är ingalunda en idyll, det finns en hel del problem där och väldigt många har, enligt min mening, med deras välfärdsstat att göra.
Njae, välstånd skapades i vår del av världen pga industriella revolutionen och införandet av kapitalism.
Jag anför återigen USA som ett bra exempel på högt välstånd och men med blandad befolkning.
Begreppet "mångkultur" har i debatten fått stå för den där självhatande låt gå attityden. Det är givetvis inget jag är för.
Jag har inga problem att säga att den "västerländska" kulturen är överlägsen allt det jag hittills sett.
Och jag anser att det vore bra om fler människor inkluderades i denna eftersom den är så mycket bättre än alternativen. Därför är jag för invandring.
Problemet med Sverige är att vi inte har några värderingar längre. Alla våra värderingar har ersatts av välfärdsstatens.
Hur kan man klaga över invandrare som sitter och jäser på bidrag i förorten när svenskar gör likadant?
Och detta är i sin tur en konsekvens av nationalstaten, dvs idéen om "rätt" folk.
Låt säg vi inte hade haft "mångkultur" i Sverige men fortsatt och expansiv välfärdspolitik, typ fortsättning av 80-talet.
På vilket sätt skulle det bli någon skillnad från att ha "mångkultur" i samhället?
Eroderingen av värderingar kommer likväl finnas där.
Den slappa idéen om att man inte har eget ansvar leder till dåliga samhällen utan drivkraft. Detta i sin tur leder till konflikt.
Varför skulle det bli sänkta löner?
Varför skulle det bli sänkta löner?
Kina konkurrerar med låga löner, noll rösträtt och en stor, flitig, väldrillad befolkning. En västerländsk anpassning till den kinesiska modellen skulle alltså gå i riktning mot sänkta löner, avskaffade fackliga rättigheter, avskaffad välfärdsstat och kanske förbud mot att rösta på omfördelande partier, dvs vad de flesta skulle se som att gå bakåt i tiden, till 1800-talet.
Ursäkta? Vem har sagt något om att vi ska bli som Kina?
Det är bara en logisk konsekvens av Kinas storlek och framgång. Måste inte västerlandet bli mer som Kina för att kunna konkurrera med det? Och är det inte vad konservativa och nyliberaler förespråkar i grund och botten: skrota välfärdsstaten, förbjud omfördelning, folk måste arbeta mer för mindre, 1800-talet var den bästa av tider osv? Detta ligger väl helt i linje med den nya sköna världen, där alla ska vara migrerande arbetskraft snarare än medborgare knutna till sådant som nationella trygghetssystem och rösträtt?
Men frågan var: ska inte ett lands befolkning själva få ta ställning om de vill ha en sådan utveckling eller inte? Eller ska bara ekonomer och andra i ledande positioner bestämma detta över folks huvuden?
Varför då? Senast jag tittade så blir Kina mer som västvärlden för var dag. Det gamla sunkkommunismen försvinner mer och mer och kineser får fler och fler rättigheter. Och rikare blir de.
Strax över 200 miljoner kineser har ett välstånd på vår nivå eller högre. Räkna med att den siffran kommer öka snabbt. Varför skulle kinesen vilja gå bakåt i tiden?
Snälla du, Kina har en massiv stat. Varför skulle nyliberaler och konservativa vilja ha det som i Kina?
Och nej, varken nyliberalismen eller konservativismen förespråkar att arbeta mer för mindre, snarare tvärtom!
Varför skulle nyliberaler och konservativa vara emot rösträtt?
Jag förstår inte vem du argumenterar emot nu faktiskt. Jag har inte argumenterat för tvång och diktatur. Kan du läsa det i min text ovan?
Kinesen kan inte rösta på något annat parti än kommunistpartiet, oavsett om dess policy är nyliberal ena dagen, nationalistisk andra och gammelkommunistisk tredje.
Därför är det meningslöst att spekulera i vad den vanlige kinesen vill ha för policies; han är inte tillfrågad. Men säkert är han nöjd med status quo om han tillhör de 200 miljoner av en miljard som har fått en god levnadsstandard genom partiets politik. De övriga 800 miljonerna, tja, det är väl de som är den billiga arbetskraften då, och bör väl helst förbli så, eftersom det gynnar Kina i den ekonomiska konkurrensen med den mycket dyrare arbetskraften i väst.
Det gynnar förstås också oss som konsumenter av billiga kinesiska produkter, men tillverkningsindustrin i väst gynnar det inte; skapandet av nya jobb i väst gynnar det inte. Så om detta är det viktiga, så tycks en anpassning till Kina vara nödvändigt, om inte Kina mycket snart demokratiseras och får inflytande av omfördelande partier som ökar löner och köpkraft och konsumtion för de 800 övriga miljonerna också, plus öppnar upp denna marknad mycket mer för andra länder, så att det blir mycket mer free trade på lika villkor.
Men nyliberaler och konservativa argumenterar alltid emot omfördelning, så det finns ingen anledning att tro att de vill ha en sådan utveckling i Kina. De vill snarare ha en kinesisk utveckling i väst, det är deras retorik som får mig att dra den slutsatsen. Väst var ju urdåligt med keynesianismen, dvs huvudsakligen på 1950-60-70-talen, och demokrati leder ju bara till att folk röstar på omfördelande partier som sossar.
Så varför drar du upp kinesen och Kina då?
Ärligt talat Stefan. Jag förstår inte vad det här har med det jag skrev.
Och nej, det heter komperativa fördelar. Det är så handel fungerar. England blev inte fattigare för att de handlade med det fattiga Sverige på 1800-talet. Tvärtom.
Var har du varit de senaste 200 åren av handel? Eller för den delen, hela mänsklighetens historia. Har något land blivit fattigare av handel?
Sen är det märkligt när det dyker upp någon och påstår att det inte finns omfördelningsprogram i Kina.
Kan du inte argumentera kring det jag skriver istället än dina hypotetiska "nyliberaler" och "konstervativa" personer som jag ärligt talat inte vet vilka det är.
Det har att göra med det Anna Carlbro skrev. Om nationalstater baserade på consent of the governed som vi känner dem vs någon nyliberal NV-stat, som kanske dagens Kina är närmast att komma in the real world.
Och om icke-demokrati är en komparativ fördel i den globala handeln, så är detta något bekymmersamt ur liberal synvinkel, anser jag. Denna komparativa fördel fanns knappast på Adam Smiths tid, när inget land hade någon demokrati. De fattiga arbetarna var ungefär lika fattiga överallt, utom i Amerika, där det fanns en större efterfrågan än tillgång på arbetskraft, vilket hade den paradoxala effekten att stimulera både importen av negerslavar och att ge högre löner för arbetarklassvita än vad de skulle ha haft i Europa; något som drev på utvandringen från Europa förstås.
Idag finns det knappast någon brist på okvalificerad arbetskraft någonstans. Man kan därför knappast använda 1800-talets arbetskraftsmigrationer till Amerika och Australien m.fl. som modell för dagens värld.
Kina en nattväktarstat? Åh herregud!
Gett ett exempel på någon som kommer närmare då. Helst i detta årtusende.
Vad är det vi diskuterar? Jag trodde det var slöjan.
Ja, men det blev visst något med nationalstaten vs marknaden också. Du verkar mena att lösningen på konflikterna om olika klädesplagg löses genom alla nationalstaters upplösande, även de liberaldemokratiska. Detta framstår för mig som en aning radikalt och orealistiskt. I bergen i Afghanistan finns det knappast någon nationalstat värd namnet, men jag tror inte att kvinnorna är friare att välja kläder själva där för det.
Så nu måste man försvara Afghanistan. Men jösses vad du vevar.
Nej, jag har inte krävt nationalstatens upplösande. Jag har påvisat vad nationalstat och välfärdsstat ger upphov till för sunkiga idéer, dvs idéen om ett enbart svenskar ska jäsa på bidrag. I grund och botten är fortfarande välfärdsstaten problemet.
Stefan, du har på ett antal kommenterar inte lyckats pressa ur dig en enda intressant fråga eller argument, mest bara arga och förvirrade utfall.
Du behöver inte bemöda dig att svara, för jag tänker iaf inte göra det mer.
Varför är inte liberal demokrati en sunkig idé då? Den bygger ju på att bara medborgare har rösträtt, och kan rösta fram sunkiga sossepartier till makten?
Och nej, man behöver inte vara kusiner med varandra för att vara medborgare i samma nationalstat. De som kräver något sådant strikt släktskap för medborgarskap är naturligtvis onda galningar, inavelsromantiker o.dyl. Men om man nu tar USA som exempel på en nationalstat som formats i en slags etnisk-religiös pluralism från början, så ser man ju att det är språket och vissa värden kring temat frihet som har varit det sammanhållande "nationella" kittet. En sådan nationalstat är förenlig med invandring från skilda kulturer, men kanske inte för det en OBEGRÄNSAD invandring, om det inte finns en motsvarande efterfrågan på arbetskraft till det.
F.ö. har jag inget emot kritik av välfärdsstaten, men vad jag vill se i den diskussionen är realistiska alternativ till den,
och om det inte är Kina eller Afghanistan, VAD är det? Hur ser det nyliberala alternativet ut på riktigt i det här årtusendet? Det är ett avskaffande av välfärdsstaten, uppenbarligen, men sedan vet vi inte mycket mer.
Eftersom yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet, etc. är omistliga delar av nattväktarstaten blir det nog ganska lätt... Sverige?
Men Sverige är ju socialistiskt, enligt libertarianskt synsätt. Danmark är socialistiskt också, och Holland, UK, Canada, USA, Frankrike, Tyskland... De minst socialistiska länderna enligt samma synsätt är väl då typ Ryssland och Kina. Eftersom de inte har någon förhatlig välfärdsstat.
"Men Sverige är ju socialistiskt, enligt libertarianskt synsätt."
Verkligen?
Ja, verkligen. Det är bara att lyssna på dem. Eller på någon som bara är allmänt nykonservativ. I den amerikanska politiska debatten är Västeuropa socialistiskt, men mest socialistiskt är Sverige. Detta kunde man ju tro bara var något rykte som hängde kvar från kalla kriget, men enligt amerikanska libertarianer så är i princip alla liberala demokratier socialistiska pga att de har någon form av välfärdsstat, transfereringar via skatter. Det är ju stöld, strider mot Guds bud. Get it?
Tja, det finns ju andra "libertariana" sätt att se på Sverige:
http://www.magasinetneo.se/blog/2009/08/27/exklusivt-foer-neo-intervju-med-tyler-cowen
fast kanske lite tråkigt om man inte vill veta hur man kan resonera.
Stefan: Jag är en av dem. Så jag kan väl lyssna på mig själv, och ställa samma fråga igen.
Nog för att det kan finnas libertarianer som framför sådana åsikter, men märk väl att det då handlar om libertarianer och inte nödvändigtvis är libertarianskt. Weak man-argumentation är för djävla fjantigt, förstås. Och tro mig att det går alldeles utmärkt att göra likadant med någon åsikt som du har.
Be mig inte läsa igenom allt vad alla självdefinierade libertarianer någonsin sagt. Jag har läst tillräckligt mycket av Rothbards libertarianska manifest för att veta vad huvudtankarna är. Jag vet också att det finns en fantastisk mängd av olika sekteristiska grenar bland dem som kallar sig libertarianer, och att de ofta är inbördes inkompatibla och oförsonliga, trots att de som samlat parti i USA aldrig har fått mer än en (1) procent av rösterna. Denna rörelse är en charmig student-dissident-diskurs, men en komplett loser när det gäller att appellera till vanliga väljare, trots att deras idéer kan få stort genomslag i etablerade partier ändå, ungefär som radikalfeminism alltså.
Och Louise, om den libertarian du länkar till helt plötsligt uttrycker sig positivt till positiva rättigheter, hur tror du att det uppfattas av andra libertarianer, som har investerat sin tid och analys i många år till att fördöma allt som kan tolkas som positiva rättigheter?
Och Rothbard var förstås anarkokapitalist. Du känner inte att det komplicerar bilden? Någonstans här blir det som att just DU ska stå till svars för varenda korkade påstående som någonsin framförts om medborgarlön.
Nej, eftersom Rothbard skrev The Libertarian Manifesto, som är något av en libertiansk bibel.
Har jag sagt medborgarlön nu igen, eller kanske bara tänkt? Hu då. Men nej, jag står bara till svars för den liberala aspekten av denna idé. Jag står inte till svars för någon socialistisk tolkning av den.
Men ja, om du frågar mig, så tycks det mig som om den radikala libertarianska rörelsen i USA från 1970-talet huvudsakligen fick sitt stora genombrott och sin politiska allians med ultrakonservativa och marxistiska krafter genom att vara emot medborgarlön a.k.a. negativ inkomskatt, som föreslogs av Milton Friedman och Nixon i början av 1970-talet i USA, även om idén ingalunda uppfanns av Milton Friedman, men snarare gick tillbaka till Lady Rhys-Williams och det engelska Liberal Party (och ytterst till Thomas Paine, förstås).
Ja, det är väl en bibel om man är anarkokapitalist. Så jo, det komplicerar bilden en hel del. Och uppenbarligen fattade du inte parallellen med medborgarlön, för poängen var ju att du låter alla libertarianer stå till svars för vad någon enskild grupp (anarkokapitalister) påstår, det är samma sak som att du skulle stå till svars för socialistiska varianter av medborgarlön. (Det var alltså inte en uppmaning om att du skulle börja yra om att den libertarianska rörelsen fick sitt genombrott genom att vara emot medborgarlön. Nej, du behöver inte fortsätta yra om det heller.)
Så om vi nu går tillbaka till den ursprungliga frågan, har du några som helst belägg för att det är ett libertarianskt synsätt att välfärdsstater är detsamma som socialism? Då menar jag alltså något starkare än att Rothbard skrev en bok som fick undertiteln The Libertarian Manifesto.
Liten observation Stefan, du har nu vevat om Afghanistan, libertarianska konspirationer, guds bud enligt libertarianer (Dennis och Louise är ju kända Livets Ordare som vi vet), medborgarlön och kinesisk välfärdspolitik. Det enda som saknas är dagistraumat och mellanölet.
Du har dock inte sagt flaska angående slöjor. Att kapa varje diskussion för att tjata om käpphästar medelst guilt by hallucination är inte bara otrevligt. Det är också rätt tråkigt och gör din sak mer skada än nytta.
Angående slöjan tycker jag sedan att det är nästan humor hur folk som brinner för kvinnors rätt till frihet och jämställdhet anser att kvinnor ska förbjudas saker och regleras för att nå sagda mål. Lite som föräldrar som slår sina kottar för att de ska sluta slå andra kottar, logiken är inte vattentät.
Dennis: Jag säger att tankegodset i den amerikanska libertarianismen/ekonomiska konservatismen är sådant att västeuropeiska välfärdsstater, även Canada och Australien, regelbundet kallas socialistiska. Det är ju bara att lyssna på amerikansk konservativ-radio, eller titta på Fox channel med O'Reilley m.fl. för att konstatera detta.
Att det sedan går att hitta enskilda libertarianer som har sagt något annat, javisst, det går t.o.m. att hitta libertarianer som är för medborgarlön, men det negerar inte att det libertarianska argumentet ofta är ett radikalt argument mot medborgarlön och mot transfereringar öht (skatt är stöld). Det är väldigt konstigt om man både vill ha det argumentet och inte stå för det.
Delphi-lisa: javisst har vi alla våra käpphästar och kan bli tjatiga, men jag behöver tydligen inte ens nämna alla mina, för det gör du åt mig.
Du tycker alltså att jag kapar varje tråd där jag framför mina åsikter och käpphästar (även om jag inte ens framför dem alltså). Jag borde då alltså inte ha kommenterat Tors ursprungliga tes om att slöjproblemet på nåt sätt är kopplat till välfärdsstatens unkna tankar, och jag borde inte ha svarat på Dennis kommentar.
Because you know what? Varje gång jag svarar gör jag det utifrån mina åsikter och käpphästar, inte för att säga ja och amen i kyrkan. Men jag har alltid respekterat Louise, och ser henne som fullt kapabel att själv säga ifrån om hon tycker att mina kommentarer går över någon gräns.
Vad gäller slöjproblemet ser jag det alltså som vilket klädproblem som helst. I vissa sammanhang har man fri klädsel, och där borde den liberala staten kunna tillåta slöja, i andra sammanhang har man det inte, eftersom många yrken är förknippade med en viss klädkod, och det vore t.ex. otänkbart att ha poliser i tjänst som är maskerade bara för att det är deras val av personlig klädkod.
Stefan: Men om konservativa nötter säger att välfärdsstater är socialism (och höftar du till med västeuropeisk, Kanada och Australien här så måste du även nämna USA) så gör ju inte det saken till ett libertarianskt synsätt. Libertarianismen, hur du än vill definierna det, säger något om vad som är libertarianskt. Per definition. Det går inte använda synsättet för att diskutera vad som är socialism, konservatism, fascism eller stefanhallgrenism.
För att ta ditt exempel så följer det ju inte att välfärdsstater är socialism av påståendet att skatt är stöld. Det innebär att välfärdsstater med denna utgångspunkt inte går att förena med libertarianism, men allt det övriga som existerar är inte socialism. Om nu någon libertarian påstår att välfärdsstater är detsamma som socialism så beror det antingen på (a) en analys av socialism och välfärdsstater (och har inte ett dugg med libertarianism att göra) eller (b) socialism används som ett slött tillmäle att ta till när det är något som man inte gillar, jämför fascism (det har även här inget med libertarianismen som sådan att göra, och eftersom det är ett slött tillmäle så räcker det med att påpeka att det är just bara det).
Med andra ord så kan "välfärdsstater är socialism" aldrig någonsin vara ett libertarianskt synsätt i någon relevant mening.
Dennis: Ja, jag har tidigare nämnt USA som socialistiskt, enligt libertarianskt synsätt. Men Västeuropa/Canada är då mer socialistiskt, och Sverige mest. Kommer inte detta synsätt från libertarianismen, menar du? Well well, då behöver nog fler libertarianer än du göra en ansträngning för att förklara det.
Jag drar slutsatsen att jag måste vara förbannat korkad som inte kan få dig att förstå.
Nej, objektivt sett är förmodligen jag mer korkad än du, liksom de flesta väljare i allmänhet. Men det handlar ändå inte om dig & mig och olika metoder för IQ-mätning, det handlar om liberala principer, och consent of the governed är en av dem. Om folk vill rösta på omfördelande sossepartier, så har de enligt klassisk lockeansk-amerikansk-revolutions-teori rätt att göra det, men enligt de flesta libertianer verkar en annan modell vara önskvärd, som jag har förstått det. Jag har bara aldrig förstått hur den modellen skulle se ut IRL.
Posta ny kommentar