Recensioner

Som någon påpekade för mig är det helt acceptabelt "to loll about aimlessly" när man gett ut en bok. Vilket sanning att säga inte varit helt och hållet fallet, eftersom jag jobbar för fullt med lite olika projekt och smider planer för projekt ämnade att bli av senare. Jag önskar mig dock en period av att lolla omkring ändamålslöst. But no rest för the restless.

Några recensioner, förutom ledaren i SvD, har droppat in. 

Johanna Andersson, Tidningen Kulturen - En bok om den libertarianska feminismen

I första hand är det naturligtvis en fråga om ideologi, och då kanske framför allt en utopisk ideologi om en värld där maktutövande inte existerar. Det är svårt att hitta några konkreta, praktiskt genomförbara lösningar på de frågor som problematiseras i Klassisk feminism, men om detta ska ses som en brist eller ett medvetet val från författaren låter jag vara osagt.

Klassisk feminism är en viktig bok att läsa för alla intresserade, inte minst för att reflektera över sina egna ställningstaganden och åsikter som kanske kan behöva dammas av och funderas över en gång till. Radikalfeminist, socialkonstruktionist, liberal- eller särartsfeminist och naturligtvis även den som inte anser sig vara feminist alls, kan ställa sig frågan; Vad grundar jag mina argument på? Att de feministiska grenar som kritiseras av Persson redan har, och kommer att fortsätta, kritisera Perssons utgångspunkter råder inga tvivel om.

Niklas Elert, Svensk Tidsskrift - Klassisk feminism

Klassisk feminism är en grundlig, välskriven uppgörelse med den radikalfeministiska rörelsen. Möjligen finns risken att läsare snarare minns kritiken än alternativet Persson försöker etablera. Om boken bemöts av tystnad från den radikalfeministiska rörelse mot vilken den riktar sin udd beror det emellertid knappast på att boken saknar något viktigt att säga.

Återupprättandet av den klassiska, individualistiska feminismen borde därtill i högsta grad vara såväl moraliskt som strategiskt relevant för den i denna fråga uppgivna borgerligheten. Såväl den del av högern som lämnat walk-over inför det kollektivistiska könsperspektivet som den del som vägrar att ta ens med tång i begreppet feminism har här mycket att lära.

Dick Wase, Svensk sexualpolitik - Louise Perssons “avrättning” av den totalitära feminismen

Det var med nyfikenhet jag började läsa Perssons bok, men eftersom jag inte personligen känner henne så visste jag inte vad som väntade. Trots våra olika ståndpunkter ifråga om begreppet feminism så häpnade jag över vad hon skrev. Tydligt och klart, och med en knivskarp blick för omständigheterna ”avrättar” hon den totalitära feminism som idag, med politikernas goda minne, fått position som statsbärande. Här finns mängder av klarsynta analyser av situationen, som egentligen borde vara självklara för kritiskt tänkande människor, men som förfuskas på olika sätt på regerings- och riksdagsnivå och i medier.

Boken börjar med en återblick på feminismens rötter och dess framväxt i sitt historiska och filosofiska sammanhang. Redan tidigt slår Persson fast hur viktig Simone Beauvoirs negativa påverkan på den moderna feministiska rörelsen varit.

Blogge Bloggelito - Klassisk Feminism

Det går inte att i någon större detalj redogöra för innehållet, eftersom densiteten som sagt är av russelskt snitt. I stora drag är boken ett försvar för individualism liksom en krigsförklaring mot kollektivism i alla dess former, med tonvikt på den moderna huvudfåran av svensk statsfeminism. Persson återvänder till feminismens rötter för att fastställa de individuella ideologiernas egentliga roll i framväxten av kvinnorörelsen, med resultat att individualismen förlorar fotfäste någon gång efter den sexuella revolutionen då den radikala kvinnorörelsen bildar pakt med konservativa element och antar en sexualmoralistisk framtoning, i ohelig allians med den patriarkala kyrkan och syftande till att nyttja staten som verktyg för att skapa kollektiv jämställdhet på individens bekostnad – ett patriarkat byts ut mot ett annat, och kvinnan blir inte fri utan ”villkorligt frigiven”.

I senaste Nyliberalen finns också en recension, men jag har inte läst den ännu.