Den stora skillnaden mellan ett "bloggdrev" och gammelmedias motsvarighet är att det i det förstnämda fallet ofta ges en betydligt mer nyanserad bild och att fler röster kommer fram i debatten än vad som är fallet när gammelmedia kör sitt race och hetsar mot en eller annan person eller företeelse.

Så klart att gammelmedias företrädare blir rädda. Deras informationsmonopol på verklighetsbeskrivningen hotas ju..

"För några år sedan innan bloggen kom gjordes försök att släcka ett av de största forumen - communities - i Sverige. Flashback."

Det där kände jag inte till alls. Kan du berätta mer?

Det förvånar mig alltid när människor ropar "vargen kommer" om urgamla fenomen. Internet, bloggar osv är bara verktyg för kommunikation. Bra att du poängterar denna självklarhet som så få i media tycks begripa fast det är åså lätt att förstå.

Försöken att stänga ner forumet på flashback.se lyckades faktiskt, med ett inte helt oväntat resultat; läs mer på http://www.flashback.se/forum.php

"Den korrekta analogin för en blogg eller ett forum är kommunikation - fanns inte Internet skulle människor fortfarande diskutera. På 1700-talet var det populärt med diskussionsklubbar. I Londons Hyde Park finns Speakers Corner. Undergroundaktiviteter har alltid funnits. Zamizdat."

Jag håller med, och jag skulle tillägga puben bland liknelserna. Idén om ett "public house" (ej reservat för överklassen) där under stimulans av lagom mängder alkohol
en mängd olika debatter och samtal kan föras mellan människor som inte känner varandra, eller vet precis allting om varandra.

Johan_: Visst är det rädslor som verkar väckas. Jag menar här har människor ödat tid på att utbilda sig till skribenter och så kommer de här konstiga människorna som helt utan att bry sig om hierakier och sånt skriver som de behagar? Och de kritiserar dessutom?

Det är begripligt i vissa hänseenden, om man t ex inbillar sig saker som inte är fallet, som att bloggandet tar fram den mörka sidan. Vilket är dumheter, det är ju bara att ta en titt på löpsedlarna för att förstå att det är deras egna logik som talar. Resten är okunskap. Annat är relaterat till känsliga frågor som uppenbarligen inte får dryftas på vilket vis som helst för då hotas ideologiska och känslomässiga engagemang. Här trampades det på tårna hos företrädare för en specifik diskurs av gällande sanning. De borde läsa lite Foucault.

Marcus: Jodå, striden om Flashback är en riktigt läskig historia om yttrandefrihet i Sverige. För några år sedan blockerades de från Internet t om. De får enligt domslut inte verka i Sverige.

Här finns hela historien i kronologisk ordning:

http://www.flashback.se/faq/

Isabella: Nej, precis, bloggande är inget konstigt eller speciellt, det är bara en massa människor som kommunicerar och yttrar sig. Jag vet inte hur det gick till att göra bloggen till något specifikt unikt. Hur då? För att "vanliga" människor uttrycker sig? Hog wash. Det har ingenting med om man är si eller så, utan om spridning och enkelhet.

Jag tycker gammelmedia, de gamla förträdarna för mediakommunikation har fått det mesta om bakfoten. De värsta baksidorna med öppen kommuikation hittar vi i snaskpressen som hänger ut kändisar på löpande band, knappast bland det smått mytiska "bloggosfären". Jag skiter i snaskpressen. Låt de drunkna i sina egna spyor. Jag bryr mig sedan inte ett skvatt vad den ena och den andra tycker om bloggosfären, eller bloggare, och speciellt inte när de uttrycker sig som ovetande idioter. Men det är svårt att inte bry sig när människor vränger det på ett sätt att det utgör ett hot mot det öppna samhället om man skulle verkställa ideerna de står för. Och det är en farlig väg att gå. Att det ska vara så svårt att förstå.

Stefan: Och pubar! det spelar ingen roll vad vi kallar formen där vi möts, så fort människor ingår i en en social och politisk kontext kommer vi kommunicera åsikter. Det är vad som reageras emot, och det har ju inget alls med vilket slags verktyg vi använder. Det är bara en skillnad mellan gåspenna och tangentbord, snabbheten; det är bara en skillnad mellan handskrivna lappar och Internet; tillgängligheten.

Du vet att jag ser mig som stamgäst här, Louise. En annan intressant likhet mellan bloggar och pubar är att det är många kvinnor som bloggar, och historiskt var det ofta kvinnor som ägde eller höll en pub i England.

Själv har jag suttit större delen av dagen och målat glas tillsammans med en väninna. Vi diskuterade allt möjligt och påverkade varandras åsikter därigenom. Skämmes på oss.
-
Bra skrivet som tusan, Louise.

opassande, låter som mysigt pyssel värdigt en söndag. Jag har stressat som en jävla idiot hela dagen, och spenderat flera timmar på resande fot för att möta en svårt fyllsjuk man som landat på Arlanda för att sedan försöka fira att sonen fyller myndig idag. Jag är helt slut!

Ja, hur som. Påverka i det lilla är inte att underskatta.

Stefan: För ett år sedan var det faktiskt inte så. Nu är jag helt överväldigad av hur många smarta kvinnor det finns som börjar blogga. Och nu syftar jag på politiska bloggar. En sak jag undrat en hel del över tidigare. Varför så få kvinnor deltar på politiska debattsidor på nätet. På exv. Liberal debatt kan man räkna en handfull (iofs är det svårt att räkna eftersom en del är anonyma, och min karriär på nätet skedde ett bra tag som man, eftersom de utgick från det, jag vet inte varför, men det roade mig på något vis).

Jösses! Den här historien kände jag inte till alls. Skrämmande! Tack för infon Louise och "brumbrum".

Man kan alltid nämna att Yrsa Stenius var en av de journalister som uppviglade det grövsta mot obducenten och allmänläkaren. Hon har gjort avbön för det.

Jag hade förövrigt missad detta uttalande av Yrsa Stenius

http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_17194568.asp

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article933852.ab

"Det var på tiden"

angående att Alex Schulmans blogg stängdes ner.

Allvarligt?

Stenius kunde lika gärna rikta det mot snaskpressen, men det gjorde hon inte (för det hade väl varit så uppenbart fientligt mot det fria ordet) så det är rätt talande för vilka groteska uppfattningar man har om "bloggande" och om sina egna journalistiska revir.