En del journalister och mediepersoner har den senaste tiden förfärat sig en
hel del över bloggandet i Sverige. Egentligen inte så nytt. Diskussionen
känns bekant. Nu har den riksbekanta Alex Schulman fått bli symbolen för
vad en blogg är. Det är bekvämt och behändigt. Eftersom Schulman tagit
snaskjournalistiken till nya höjder. Inte bloggandet till nya höjder. Vi som
bloggat ett tag nu har lärt oss vad en blogg är. Ett publiceringsverktyg.
Varken mer eller mindre. Bloggosfären är inte något annorlunda än vad som
funnits de senaste 15 åren eller så på det så kallade internetet, förr
kallade vi dem mejlinglistor och forum för debatter. Skillnaden är att många
fler människor driver "forum" personligen. De kan vara personliga, de
kan vara politiska, de kan vara en personlig dagbok, de kan driva specifika
frågor eller vara allmänna. Bara de enskilda människorna kan avgöra
innehållet och riktningen på sin blogg.
Att Alex Schulman kallar sig bloggare kan han bara göra för att han valde
att publicera sig med ett bloggverktyg. Gammelmedia kan nyttja bloggverktyg som
ett sätt att publicera en krönikör av något slag. Vilket de gjort. Istället
för att publicera sig i pappersform endast. Gammelmedia har gjort mer än så
sedan en tid tillbaka, många tidningar ger möjligheten för kommentarer i
deras elektroniska upplagor. Så att när någon skriver en ledare eller en
debattartikel på Sidan 4 i Expressen kan en okänd massa människor
kommentera det som skrivs. Annan etablerad media ger också den möjligheten,
som SVT, och exempelvis debattprogrammet Argument. I Radio finns Ring P1.
Kommunikationen mellan media och de som konsumerar media är på vid gavel, med
visst grus i maskineriet.
Goda krafter finns således, och insikter att detta kan inte motarbetas. Alla
är dock inte pigga på den här idén med kommunikation. Som exempelvis Yrsa
Stenius uttryckt. Här har bloggen blivit symbol för den mörka sidan av ett
öppet samhälle, jag skojar inte. För det är vad dessa människor motarbetar.
Inte bloggen som publiceringsverktyg, utan att människor publicerar sig. Det
är inte bloggen som hänt, det är i grund Internet som hände och
Kommunikationen som det gav upphov till. Vad alla verktyg kallas är
underordnat detta faktum
För några år sedan innan bloggen kom gjordes försök att släcka ett av
de största forumen - communities - i Sverige. Flashback. Symbolen för den fria
debatten blev Jan Axelsson. Sedan dess finns oräkneliga forum och bloggar som
svenskar deltar i dagligen. Ingen i Sverige kan räkna med att inte diskuteras
när man befinner sig i offentligheten.
Den korrekta analogin för en blogg eller ett forum är kommunikation - fanns
inte Internet skulle människor fortfarande diskutera. På 1700-talet var det
populärt med diskussionsklubbar. I Londons Hyde Park finns Speakers Corner.
Undergroundaktiviteter har alltid funnits. Zamizdat.
Det går inte att hejda människors kommunikation. Men det finns de som tror
att det måste göras, och att det är något förfärligt när det diskuteras
helt fritt på ett vidöppet Internet. Människor kan ju drabbas av
"bloggdrev". Jag vet inte vad skillnaden är om vi ger ut en tidning
och säger samma sak.
Det handlar inte om bloggare och att de skulle vara anonyma. Det handlar om
hotade positioner och när människor med makt slår tillbaka för att de
själva inte vill få sina ord synade. När människor börjar diskutera faror
med kommunikation är det dags att dra öronen åt sig och ställa sig frågan,
varför det och vad är alternativet?
Johanna Parrika Altenstedt dyker upp igen som något dåligt nedspolat på
toaletten. Plötsligt talar hon i radio om hur hon orättmätigt utsatts för
ett "bloggdrev". Men det är inte den kronologiska lögnen jag
bekymrar mig över mest, utan det faktum att hon inte förstår vilken makt hon
besitter och uttnyttjar. Nu är hon inte det oskyldiga offret här, hur hon
vrider och vänder på saken har vi i detta land rätt att ha våra identiteter
skyddade så länge vi inte begår ett brott.
Med sådana journalister och om sådana åsikter var mer rådande - vilket
jag hoppas att de inte är - stängs det öppna samhället. Det är inte
bloggen de ogillar, de ogillar att just du uttrycker saker som inte
passar.
Hon pekar med hela handen på den egna och andras oförståelse inför dels
vad bloggande är och vad bloggosfären är. Men framför allt pekar hon med
hela handen på det när journalister inte förstår sig på vikten av det
öppna samhället och prioriterar sin egna position framför människors rätt
att kritisera och uttrycka sig.
Läs mer hos Isabella,
och Blogge
har gjort en transskript att ta del av.
Uppdatering:Rättat stavfel - jag skrev det på 10 minuter medan sista bussen från landet pockade på uppmärksamhet, och det blev därefter. Länkar till radioprogrammet finns hos bland annat Isabella som beskriver mer i detalj vad det handlar om som SR-journalisten Åke Pettersson inte förmådde som den megafon han är för makten, istället för att utföra kritisk granskning som är hans journalistiska uppdrag. Typiskt att "bloggosfären" måste påpeka sådana grundläggande saker. Men det lär väl inte vänta på sig förrens detta tas som intäkt för "bloggdrev" och avfärdas därefter. Så bekvämt.
Den stora skillnaden mellan ett "bloggdrev" och gammelmedias motsvarighet är att det i det förstnämda fallet ofta ges en betydligt mer nyanserad bild och att fler röster kommer fram i debatten än vad som är fallet när gammelmedia kör sitt race och hetsar mot en eller annan person eller företeelse.
Så klart att gammelmedias företrädare blir rädda. Deras informationsmonopol på verklighetsbeskrivningen hotas ju..
"För några år sedan innan bloggen kom gjordes försök att släcka ett av de största forumen - communities - i Sverige. Flashback."
Det där kände jag inte till alls. Kan du berätta mer?
Det förvånar mig alltid när människor ropar "vargen kommer" om urgamla fenomen. Internet, bloggar osv är bara verktyg för kommunikation. Bra att du poängterar denna självklarhet som så få i media tycks begripa fast det är åså lätt att förstå.
Försöken att stänga ner forumet på flashback.se lyckades faktiskt, med ett inte helt oväntat resultat; läs mer på http://www.flashback.se/forum.php
"Den korrekta analogin för en blogg eller ett forum är kommunikation - fanns inte Internet skulle människor fortfarande diskutera. På 1700-talet var det populärt med diskussionsklubbar. I Londons Hyde Park finns Speakers Corner. Undergroundaktiviteter har alltid funnits. Zamizdat."
Jag håller med, och jag skulle tillägga puben bland liknelserna. Idén om ett "public house" (ej reservat för överklassen) där under stimulans av lagom mängder alkohol
en mängd olika debatter och samtal kan föras mellan människor som inte känner varandra, eller vet precis allting om varandra.
Johan_: Visst är det rädslor som verkar väckas. Jag menar här har människor ödat tid på att utbilda sig till skribenter och så kommer de här konstiga människorna som helt utan att bry sig om hierakier och sånt skriver som de behagar? Och de kritiserar dessutom?
Det är begripligt i vissa hänseenden, om man t ex inbillar sig saker som inte är fallet, som att bloggandet tar fram den mörka sidan. Vilket är dumheter, det är ju bara att ta en titt på löpsedlarna för att förstå att det är deras egna logik som talar. Resten är okunskap. Annat är relaterat till känsliga frågor som uppenbarligen inte får dryftas på vilket vis som helst för då hotas ideologiska och känslomässiga engagemang. Här trampades det på tårna hos företrädare för en specifik diskurs av gällande sanning. De borde läsa lite Foucault.
Marcus: Jodå, striden om Flashback är en riktigt läskig historia om yttrandefrihet i Sverige. För några år sedan blockerades de från Internet t om. De får enligt domslut inte verka i Sverige.
Här finns hela historien i kronologisk ordning:
http://www.flashback.se/faq/
Isabella: Nej, precis, bloggande är inget konstigt eller speciellt, det är bara en massa människor som kommunicerar och yttrar sig. Jag vet inte hur det gick till att göra bloggen till något specifikt unikt. Hur då? För att "vanliga" människor uttrycker sig? Hog wash. Det har ingenting med om man är si eller så, utan om spridning och enkelhet.
Jag tycker gammelmedia, de gamla förträdarna för mediakommunikation har fått det mesta om bakfoten. De värsta baksidorna med öppen kommuikation hittar vi i snaskpressen som hänger ut kändisar på löpande band, knappast bland det smått mytiska "bloggosfären". Jag skiter i snaskpressen. Låt de drunkna i sina egna spyor. Jag bryr mig sedan inte ett skvatt vad den ena och den andra tycker om bloggosfären, eller bloggare, och speciellt inte när de uttrycker sig som ovetande idioter. Men det är svårt att inte bry sig när människor vränger det på ett sätt att det utgör ett hot mot det öppna samhället om man skulle verkställa ideerna de står för. Och det är en farlig väg att gå. Att det ska vara så svårt att förstå.
Stefan: Och pubar! det spelar ingen roll vad vi kallar formen där vi möts, så fort människor ingår i en en social och politisk kontext kommer vi kommunicera åsikter. Det är vad som reageras emot, och det har ju inget alls med vilket slags verktyg vi använder. Det är bara en skillnad mellan gåspenna och tangentbord, snabbheten; det är bara en skillnad mellan handskrivna lappar och Internet; tillgängligheten.
Du vet att jag ser mig som stamgäst här, Louise. En annan intressant likhet mellan bloggar och pubar är att det är många kvinnor som bloggar, och historiskt var det ofta kvinnor som ägde eller höll en pub i England.
Själv har jag suttit större delen av dagen och målat glas tillsammans med en väninna. Vi diskuterade allt möjligt och påverkade varandras åsikter därigenom. Skämmes på oss.
-
Bra skrivet som tusan, Louise.
opassande, låter som mysigt pyssel värdigt en söndag. Jag har stressat som en jävla idiot hela dagen, och spenderat flera timmar på resande fot för att möta en svårt fyllsjuk man som landat på Arlanda för att sedan försöka fira att sonen fyller myndig idag. Jag är helt slut!
Ja, hur som. Påverka i det lilla är inte att underskatta.
Stefan: För ett år sedan var det faktiskt inte så. Nu är jag helt överväldigad av hur många smarta kvinnor det finns som börjar blogga. Och nu syftar jag på politiska bloggar. En sak jag undrat en hel del över tidigare. Varför så få kvinnor deltar på politiska debattsidor på nätet. På exv. Liberal debatt kan man räkna en handfull (iofs är det svårt att räkna eftersom en del är anonyma, och min karriär på nätet skedde ett bra tag som man, eftersom de utgick från det, jag vet inte varför, men det roade mig på något vis).
Jösses! Den här historien kände jag inte till alls. Skrämmande! Tack för infon Louise och "brumbrum".
Man kan alltid nämna att Yrsa Stenius var en av de journalister som uppviglade det grövsta mot obducenten och allmänläkaren. Hon har gjort avbön för det.
Jag hade förövrigt missad detta uttalande av Yrsa Stenius
http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_17194568.asp
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article933852.ab
"Det var på tiden"
angående att Alex Schulmans blogg stängdes ner.
Allvarligt?
Stenius kunde lika gärna rikta det mot snaskpressen, men det gjorde hon inte (för det hade väl varit så uppenbart fientligt mot det fria ordet) så det är rätt talande för vilka groteska uppfattningar man har om "bloggande" och om sina egna journalistiska revir.
Posta ny kommentar