Inspirerade av Sverigebesöket en delegation gjorde i januari verkar brittiska regeringen redo att införa lagen. Det är helt sjukt. Jag orkar inte blogga om det, men eftersom jag träffade delegation när jag föjde med som stöd till Pye Jacobsson så får väl åtminstone länkas till bakgrunden:

Ögonbryn höjdes

En positiv chock

En ironisk rubrik kan tyckas, men så kändes det då.

Från demo i London, mars 8 2008.

Det är rätt vanligt att någon gång pyssla med något i över ett dygn. Man skulle kunna få för sig att det är onormalt och tecken på "beroende". Som när en grabb kollapsar efter ett dygns WoWande. Kanske det, men då är nog mänskligheten "beroende" av saker de tycker är kul och viktigt.

Jag vet inte, men det känns inte så förfärligt. Att kollapsa är inte bra förstås, men efter ett dygn? 

Varna för dataspel känns lite väl konstigt, jag nöjer mig med att se till att jag får vätska och näring så jag pallar deadlines, ok? Samma sak gäller ett dygns datorspel, eller om någon minns när man D&D-kampanjade en helg? Det är normalt, jag ger detta råd helt gratis till de stackare som inte hade en aning om att människor mår risigt efter ett dygn utan vätska. Drick och ät. Så slipper vi lyssna på alla dessa larmande "beroende"-experter som vittrar guld. Det är inte 40 000 som är i farozonen för kollaps av dataspel, möjligen 40 000 som är så pantade att de inte begriper att de inte kan leva på luft. Jag tvivlar dock på att den kunskapen inte finns i någon högre utsträckning.

....som det där med Beatrice Asks sållning av viktiga större och oviktiga mindre lobbygrupper. Nej, jag pratar inte om min pet issue som Ask vägrar tala med en enda lobbyist om. Utan om ställningstaganden kring IPRED. 

Det finns ju en liten grupp [mot IPRED] som är oerhört engagerad och hörs mycket, och så är det alltid.

Sist jag kollade Facebook så var medlemsantalet till Stoppa IPRED uppe i nästan 40 000. Och om en del människor på Facebook är som jag, dålig på att göra avtryck där så saknas det nog en hel del. Sedan kan man fundera på att gruppen för IPRED är uppe i ett 20-tal. Ok, nu är inte Facebook världen, men en ganska bra mätare ändå skulle jag vilja påstå. 

Mer hos Lundbladet. 

***

Sedan vill jag lobbya lite för min pet issue:

Allt om Martha

Det är lite krävande men värt att lägga ned tid på:

Martha Nussbaum om The politics of disgust

chronicle.com

Eller lyssna på Nussbaum - en helt lysande filosofisk föreläsning om moralistiska lagar 

webcast-law.uchicago.edu

Timbuktu:

Finns inte så mycket att tillägga förutom att det är så här ett marknadstänk ser ut, så uppiggande att se artister själva uttrycka detta, de är ju faktiskt inte ensamma om det, för det är ju här insikterna måste landa.

Men den mediala bevakningen och uppvaktningen verkar missa detta spår totalt.

**

Mer uppiggande. Anja Gatu:

Kan inte sägas tydligare vad som är fel på Kielos dworkianska våldtäktssyn.

Oj, nu är har Sverige blivit "sämre" på jämställdhet för vi har halkat ned i världsmästerskapet i jämställdhet. Och norrmän till råga på eländet snodde pokalen. Men spara på dramatiken Svenska dagbladet så ska jag förklara varför det inte är mycket att bry sig om eller varför det inte betyder att det blivit sämre. Som Nyamko Sabuni säger har vi blivit "sämre" för att norrmännen enligt lag måste kvotera till styrelser. Så då kan man ju undra vad sämre verkligen betyder.

Låt oss börja med en vanlig föreställning.

Vi har i Sverige kommit långt vad det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män - kanske längst i världen. Men trots det återstår mycket arbete inom en mängd områden för att vi ska uppnå målet om att kvinnor och män ska ha samma möjligheter i livet--Margaretha Winberg[1]

Jag tycker uttalandet så där lagom självsmickrande och pompöst. Svenska politiker är ofta benägna att framhålla Sverige som ett föredöme i världen när det gäller välfärd, sociala reformer, och speciellt i frågor om jämställdhet. Det finns även politiker ute i världen som sneglar på den svenska modellen. Det är inte så konstigt. Sverige är nämligen världsbäst på jämställdhet. 

Om vi med jämställdhet menar strävan efter att fördela möjligheter och mäta det efter så lika socialt och ekonomiskt utfall mellan kvinnor och män som möjligt. Den svenska jämställdheten placerade sig i det här mästerskapet på första plats i den mätbara världen år 2006 (det var den andra undersökningen och och gällde 115 länder). Och nu har det ofattbara hänt, Norge och Finland går om, och det måste ju betyda att vi är sämre i Sverige, åtminstone jämfört med Norge och Finland.

Vad är det då för kriterier som gör att Sverige är världsledande i jämställdhet enligt mästerskapet? Vad är det för slags jämställdhet som mäts och rankas? 

The Global Gender Gap Report handlar om möjligheter, inflytande och utfall. Definitionen på jämställdhet (gender equality) som WEF använder utgår från lika rättigheter, ansvar och möjligheter. Vad som mäts är dock klyftor, mätbara skillnader mellan män och kvinnor i utfall. Vad som mindre mäts är faktiska rättigheter och rankningen bygger helt och hållet på klyftorna som om de indirekt kan säga något om lika rättigheter eller om kvinnnor är diskriminerade och därför utsatta för en orättvis behandling. Är klyftorna stora behandlas kvinnor och män inte lika. Kriterierna som WEF använder sig av för att mäta jämställdhet över världen utgår från hur kvinnor och mäns representation ser ut (politiskt, socialt och ekonomiskt). Ju mindre klyftorna eller ju mindre skillnaderna i utfall är mellan kvinnor och män desto högre rankning. På motsvarande vis blir rankningen lägre ju större skillnaderna i utfallen är.

WEF:s kriterier för rankning i jämställdhetsindex:

1. Ekonomiskt deltagande och möjligheter-utfall i löner, deltagande och tillgång till jobb som kräver hög kompetens. Egentligen en bedömning av lönegapet av "likvärdiga" arbeten som särredovisas och ekonomiskt deltagande och möjliggörande.
2. Utbildningsnivåer-utfall av tillgång till grundläggande och högre utbildning.
3. Politiskt bemäktigande-utfall av representation i beslutfattande (makt-)strukturer.
4. Hälsa och överlevnadsnivåer-utfall av förväntad livslängd och könsskillnad.

Detta jämställdhetsindex som rankar länderna sinsemellan värderar hur väl länder bedöms fördela nationella resurser och hur de tillgängliggör lika möjligheter för män och kvinnor. Av det följer att det tredje kriteriet "politiskt bemäktigande" är det närmaste som indexet återger en bedömning av lika rättigheter. Lika rättigheter blir samma sak som att lika många kvinnor som män är representerade i beslutsfattande processer och strukturer (exempelvis lika fördelning i Riksdagen). Det är en helt annan definition än formella lika rättigheter i lag. Det är praktiken av rättigheter som blir avgörande för hur jämställdhet bedöms. I sådana fall är detta jämställdhetsindex en rankning av välfärdsfördelning. Tanken påstås i en portalförklaring vara att lyfta fram länder som kan ses som "förebilder" och att rankningen ska kunna fungera som en stimulerande "katalysator" för andra länders politiker och policymakare.

Och det är allt det betyder. Inget har blivit "sämre". Under tiden kan man fundera på om det där med förebilder mer har att göra med reklam för välfärdssystem att göra, vilket är intressant med tanke på att WEF brukar anklagas för dolda "nyliberala" konspirationer. Men kul ändå att det finns andra teorier om bronset: som den individuella lönesättningen och den borgerliga politiken 

Uppdaterad: Ursäkta och förlåt, jag råkade publicera av misstag detta inlägg oredigerat som var en gammal ratad text och sedan roade jag mig med att mata katter och tömma tvättmaskinen ovetande om det. Så kan det gå. 

[i] Anförande vid HTF:s seminariekväll "Kottar och Karriär", Malmö den 7 maj 2003.

Så hade han kommit på att "om ni inte betalar så slutar jag skriva för er." Den korta versionen av hur det gick till finns på wiki eller den längre i Nicklas Lundblads Teknotopier (Timbro: 2000, sid. 71-72). Det gick så där, men inte för att idén var befängd utan för att han inte accepterade marknadsvärdet.

Det är ju mycket om fildelning och det där fildelningsdirektivet nu. Det finns triljarders med saker som sagts och några saker som borde sägas. Johanna skriver borta på skiften att upphovsrättsfrågan är mer eller mindre irrelevant för fildelningsfrågan. Fildelas kommer det göras oavsett. Men den är relevant för att förstå varför det uppstår fildelningskrig alls. Upphovsrätten som sådan blir central hur vi än vrider oss i fildelningsfrågan, för det är denna som är styrande för att det finns en "fildelningsfråga" alls, eller "kassettfråga", eller "videobandsfråga", och skatt på datorer, existensen av STIM och Biblioteksersättningen och så vidare. Jag skulle vilja påstå (som andra gör) att så länge vi har en upphovsrätt som inte är i samklang med hur världen ser ut och fungerar så är sanktioner och reglering av hur den ska skyddas det enda som får plats i debatten och i förlängningen en kronisk huvudvärk som inte kan lindras. 

Internet blir självfallet centralt eftersom det är en stor del av våra liv och för att den är digitaliserad. Det var även "centralt" när Xerox komplicerade tryckkonstens förmåga att masskopiera och senare när studenter köade till kopiatorerna på universitetsbiblioteteken, det var fallet när rullbandspelarna kunde kopiera Povel Ramels radioframträdanden och redan tidigare när saker och ting kunde fotograferas och filmas som när Charlie Chaplin på film får en planka i huvudet på 20-talet. Detta är alltså ingen väsentligt ny problematik som sådan, men Internet och digitaliseringen komplicerar och accelererar frågan om själva nyttan och funktionen av upphovsrätten: genom att den får all tidigare teknik för massproduktion att blekna i jämförelse och problematiken blir därför akut att finna sin lösning om.

Helst vill jag ju se en hayekiansk baserad kritik och liberalisering av upphovsrätten, typ tänka lite att "om Stephen King hade skrivit upphovsrätten baserat på sina erfarenheter och fattat innebörden av det hela". Det är väl inte den enda marknadslösningen (de är vad vi gör dem till), och det löser inte upphovsrättsfrågan ultimat, men den sätter fingret på att det finns sätt att tänka utanför lådan och den visar att upphovsrätten också är en implicit föreställning att marknaden inte fungerar. Vad vi behöver återuppfinna är tanken att: Producenter behöver konsumenter och konsumenter behöver producenter: men man skulle kunna förledas att tro något annat, att det råder krig här. Men producenter av filmer, böcker, spel och musik vill faktiskt ha betalt för sina "exemplar" om inget annat sägs, och konsumenter vill äga de "exemplar" de köper utan en massa krav som konstrar till och gör ägandet villkorat, frågan är hur detta dilemma kan lösas.

Men en anledning att så inte kommer ske i vår närmaste tid beror inte primärt på Sverige och svensk politik, utan på internationell politik och att upphovsrätten sitter som en kulturell del på DNA-strängen i den västerländska kroppen och även i de legala verktygen. Och så har vi samtidigt det nya fenomenet fildelare = Pirater!* En uppförsbacke. 

Det finns också en brist på förståelse att upphovsrätten inte är en självklar idé för liberaler, här finns olika meningar (pick your poison). Rands idé var att det inte går att dra en klar gräns mellan materiell och immateriell egendom. Hayek kritiserade upphovsrätten. Superduperlibertarianen Rothbard var emot patent men för copyright och såg det som ett köpeavtal av arten att ställa krav på att verket du köper inte kopieras

On the free market, there would therefore be no such thing as patents. There would, however, be copyright for any inventor or creator who made use of it, and this copyright would be perpetual, not limited to a certain number of years. Obviously, to be fully the property of an individual, a good has to be permanently and perpetually the property of the man and his heirs and assigns. If the state decrees that a man's property ceases at a certain date, this means that the State is the real owner and that it simply grants the man use of the property for a certain period of time.

Alltså. Upphovsrättskritiker har dessutom en rejäl uppförsbacke om de vill avskaffa den genom att tro att liberaler skulle kunna enas i frågan. 

Och det duger ju inte heller att säga att kulturarbetare är gnälliga och korkade när de ser på sina investeringar och inte ser något självklart i att deras produkter mångfaldigas gratis. Det är klart att det är ett problem för dem, det duger inte att säga att det är deras problem. "Sälj t-shirts då!" (som kan piratkopieras) Då kan man lika gärna säga att det är Piraternas! problem att de kommer jagas (IPRED). "Låt bli att fildela illegalt då!" 

Båda argumenten blir relevanta men otillfredsställande, och det är kanske den där polariseringen mellan pirater och anti-pirater som Nicklas Lundblad skrev om, som behöver kanske positionera om sig och prata klarspråk, för kanske den inte riktigt når ända fram till problemets kärna. Kanske Klamberg har en poäng i att ifrågasätta varför vi ska propsa på att ladda ned material utan "tillstånd"? Å andra sidan måste upphovsrätten komma in i en värld som är modern och relevant som Attila påpekar. En bra recap av debatten om upphovsrätten finns att tillgå om hur den skulle kunna se ut med Rasmus Fleishers gamla post från 2006 som utgångspunkt (tyvärr är Rasmus länkar flunkade). 

Slutsats av något slag; det är inte speciellt klokt att dra iväg med en lag om sanktioner mot illegala "fildelare", innan grundläggande problematiker kring upphovsrätten tas på politiskt allvar. Den bara tas för given. 

(Det var speciellt tillfredsställande att länka även gamla bloggposter, efter att ha lyssnat på det här konstiga radioprogrammet om litteraturkritik och om bloggar som bl a i tisdags påstods inte har någon återkoppling i tiden som det fina prasselmediet.)

*) Jag vidhåller att ett parti som kallar sig för Piratpartiet kommer ha en väldans massa uppförsbacke, värre än Feministiskt initiativ. The name is the medium. och detta sägs inte för att vara taskig i största allmänhet. Pirater stjäl och är onda. Att förklara att fildelning inte är stöld med piratsymboler och sedan tycka att alla är idioter som inte förstår det är faktiskt lite svårbegripligt, rent pedagogiskt. Just sayin'.

Ditt ansvar för integritet (...personlig not till Mattias)

Individ och integritet.

Fast det är ju Nicklas Lundblad* så kanske inte så förvånande. Fortfarande Sveriges smartaste människa med fluga.

*) Ja, jag stavade hans namn åter igen fel, gammal historia, det måste vara det med de vanliga namnen.

Som Mattias redan avslöjat för några dagar sedan så har nu Rands essäer kommit.

Ett översättarjobb som var lite svårare än vad jag förespeglade mig våren och sommaren 2006. Tanten är inte lätt att översätta. Men lärde mig förstås mycket om hennes tankar, och det var enormt givande i sig*. Men med Mattias redigering och mödosamma arbete med att få texterna klara, och med detta underbara omslag känns det bra att tanten är i hamn.

Finns att köpa här.

*) Nej, jag blev inte objektivist. Men ibland undrar jag om inte jag påverkats mer än jag vill låtsas om.

Jag drog mig till minnes, denna post var direkt influerad av Rand och översättningen:

Trotsa inte Gud - Trotsa inte naturen - Men hur ska vi överleva?

I hast som svar på Blogges arga inlägg om Liberati och förvåning att finna mig där.

Liberati är snarast att likna vid en tankesmedja än etablerad politik, och vi ser oss som ett liberalt projekt för att just se om och hur vi kan göra Sverige lite liberalare.

Programmets fem punkter är en fingervisning om vilken typ av sakfrågor som kommer att tas tag i och jag lovar att inte ens Blogge kommer bli besviken när vi skrider till verket. Men dessa frågor och dessa debatter är kommande så varför ta ut all pessimism i förskott? Med det sagt betyder det inte att alla frågor är glasklara. Vi är bångstyriga fritänkare inte slaviska följeslagare till någon. Vi är de som inte står ut med hur den liberala politiken ser ut och nu tänker vi göra något åt det.

Finns ingen anledning för Liberati att "kompromissa", det är faktiskt politikens dilemma, vårt uppdrag är att komma med kritik och förslag som är möjliga och nödvändiga, och att framför allt stödja oss på kunskap. Men kan ju gott påminnas om vilka som har problem med  "kompromisspolitik" egentligen, nämligen Piratpartiet, det finns inget givet att de kan föra liberala frågor.

Det sägs att libertarianer och piratpartister icke ens skall göra sig besvär att försöka komma med i Liberati, det stämmer med viss modifikation, vad Bard sökt efter är helt enkelt människor som kan bidra till att lyfta liberala frågor. Och visst det kan kritiseras hur han använder ordet libertarian. Vad han menar är att man måste ha ett pragmatiskt sinnelag. Jag tror att John Dewey uttryckte synen rätt bra med att förespråka en moral som grundar sig på studiet av människans natur istället för förakt mot den. Det kan man givetvis som liberarian instämma med. Ja, jag är liberal, fortfarande självklart, och detta vet Bard och alla som engagerar sig där. Jag kan inte svara för hur Alexander Bard exakt gör sina urval, och skulle tro att han tänker lite mer bortom etiketter än vad som kan tyckas vara fallet. Uppenbarligen.

Hur som helst med det sagt så kan jag säga några ord om "pragmatisk liberalism" som vi formulerat, helt i linje med liberala tankar, men det handlar för all del inte primärt om principiella rättigheter om det är rätt att ha atombomber i källaren. Se det gärna mer som en liberal skadereduceringsåtgärd av politiker och politiska åtgärder med hjälp av kunskap. Det har ingenting med kompromisser att göra alls, som kommer visas när vi tar tag i olika frågor som vi anser vara angelägna.

Pragmatisk liberal eller pragmatisk libertarian, noll skillnad faktiskt. Pragmatik är inget annat än skadereducering mot politikens konsekvenser när man tänker efter. Och det ställer jag helhjärtat upp på, och i synnerhet med mina hjärtefrågor, den svenska prostitutionspolicyn och narkotikapolitiken. Jag ser möjligheter här.

Liberalism förlorar ingenting på att anlägga ett skadereduceringsperpektiv. Det är lite som att blanda JS Mill med en foucaultsk biopolitisk analys. Eller att anlägga Hannah Arendts analys av den banala ondskan på MacKinnons feministiska rättviseidé. Konsekvensen är densamma, politik må ej skada människor.

Men visst "kompromissas" det, om man vill roa sig med att kalla pragmatism för det. Ta exempelvis narkotikapolitiken, här krävs skadereduceringsperspektiv och kopplingen till kunskap, och de är ju bara en sida av det liberala myntet. När jag jobbat med denna fråga har jag alltid fått arbeta inom "strukturerna" och peka på de fel och misstag som görs och samtidigt också peka på vad som krävs för att det ska bli bättre.

Så principerna finns givetvis där, vi väljer dock att föra fram liberalismen ur det andra perspektivet också och ge politiker verktyg att förändra. Personligen börjar jag alltmer ställa mig frågan hur kan det bli bättre, istället för att bara konstatera att detta är fel. Jag vet redan felen, men vad kan vi göra åt det?

...att besluta om abort är en rättighet som baserar sig på att kvinnan är självägande med full kontroll över sin kropp och reproduktion. Men kan man av detta verkligen hävda att det finns en motsvarande skyldighet för samhället att ordna detta, och en motsvarande skyldighet för någon att utföra ingreppet?

Låter det här knäppt? Kanske det men jag funderar mycket på den etiska betydelsen och innebörden av rättigheter och abort är inget undantag när man funderar på etik. Det brukar ju hävdas att individuella rättigheter i sin essens är att alla har ett moraliskt anspråk på sin kropp, det betyder att alla också har en implicit skyldighet att respektera detta. Alltså inbegriper det en rätt att vägra utföra en abort på någon.

Jag kommer inte runt detta förutom att konstatera abort inte är en rättighet i sig men att avbryta en graviditet är det. Jag har rätt att...men inte kräva att det ska ske med andras resurser eller insatser.

Det enda jag kan komma på som faktiskt skulle kunna vara en skyldighet är om kvinnans liv eller hälsa är i fara.

Så är jag nu en sådan där abortmotståndare? Nej, men jag inser att det är för jävla trassligt.