Hem

Klassisk Feminism

Andra upplagan 2010 med nytt extramaterial! Nu i bokhandeln.

2009 kom min bok Klassisk feminism ut på Hydra förlag. Den finns att köpa på bland annat bokus och adlibris.

Det är en bok som diskuterar feministiska frågor ur ett individualistiskt och liberalt perspektiv. I SvD kallades boken för en feministisk folkbildning för högersinnade. En intervju med mig finns på E24 kvinna: Individualistfeminist, javisst! I sommar diskuterade jag boken med Tiina Rosenberg i P1 som kan avlyssnas här (ca 20 minuter in).

Några samlade recensioner, och denna (Dalademokraten).

Vill man som gammal feminist få sin egen världsbild bekräftad ska man inte läsa Louise Persson. Vill man ha världsbilden utmanad ska man med fördel göra det. -- Susanne Sterner, Östgöta Corren

Anlägger man ett klassiskt liberalt och ett anarkistiskt perspektiv på feminismen – Louise Persson själv kallar sig libertarian feminist – lär många inom den etablerade kvinnorörelsen bli upprörda. På det viset är det här ett viktigt inlägg i debatten oavsett om man stödjer författaren i hennes strävan att omdefiniera och högervrida feministbegreppet eller ej. -- Filippa Mannerheim, Dalademokraten

Klassisk feminism är en viktig bok att läsa för alla intresserade, inte minst för att reflektera över sina egna ställningstaganden och åsikter som kanske kan behöva dammas av och funderas över en gång till. Radikalfeminist, socialkonstruktionist, liberal- eller särartsfeminist och naturligtvis även den som inte anser sig vara feminist alls, kan ställa sig frågan; Vad grundar jag mina argument på? Att de feministiska grenar som kritiseras av Persson redan har, och kommer att fortsätta, kritisera Perssons utgångspunkter råder inga tvivel om. -- Johanna Andersson, Tidningen Kulturen

Vi snackar feministisk folkbildning för högersinnade, en veritabel handbok för den som inte känner sig bekväm med kollektivperspektiv. Ja, det är nästan så att jag själv börjar överväga att kalla mig feminist. -- Sanna Rayman, SvD

Boken är väldigt genomarbetad... -- Tiina Rosenberg, SR (Lantz i P1)

Provläs

Provläs ett kapitel: operation könsmaktsförståelse

Revolutionen är permanent och ensam

"That genuine Liberalism was essentially radical and revolutionary was brilliantly perceived, in the twilight of its impact, by the great Lord Acton (one of the few figures in the history of thought who, charmingly, grew more radical as he grew older). Acton wrote that 'Liberalism wishes for what ought to be, irrespective of what is.' In working out this view, incidentally, it was Acton, not Trotsky, who first arrived at the concept of the 'permanent revolution'." -- Murray Rothbard (Left and Right)

"Statism is an ideology, and all ideologies are variations on human livestock management practicies." -- Stefan Molyneux

Johan Karlsson

Bloggar & annat

Nonblogg

Petra Östergren
Susanne Dodillet

Bloggrolla´ 

Anaïs
Aqurette
Attila
Berne Stålenkrantz
Björn Johnson
Blog Dizz
Bloggen Bent
Brad Spangler
Danne Nordling
David Friedman
Deep Edition
Dibbuk
Hasse Arvidsson
Café Hayek
Dennis Josefsson
Dyslesbisk
Equiliberal
Facade Posse
Flavianopolis
Fredrik Ax
Fria Iranvänner
Frihet och sanning
Gardebring
Germania!
Hanna Wagenius
Hellström
Henrik Alexandersson
Integrationsbloggen
Isobel
Jimmy Sand
Johan Folin
Johan Ingerö
Jacob Dlouhy
Johan Norberg
Julian Sanchez
Jonathan Leman
Josh
Lennart Regebro
Liberati
Libertarian Labyrinth
Mary
Mattias Svensson
Machina Libera
Mikael Ståldal
Mothugg
Motpol
Niklas Dougherty
Niklas Elert
Ola Berg
Pop politics
Reason Hit&Run
Röd libertarian
Sagor från livbåten
Samtidigt
Samizdata
Seved Monke
Sophia Blomqvist
Subjektiv
Tinnitussan
Tor Edvardsson
Wille
Wirkman
Åsa Carlsson


Same, same but different

Femmes bloghs

Anna Ekelund
Laura Agustin

Ablativ
Anna Svensson
Callisto
Cathy Young
Charlotte
Claire Wolf
Enjoy Every Sandwich
Elin Grelsson
Frihet, fildelning och feminism
Gylf
Helena Sandklef
Redness - svårt klok...
Lisa Magnusson
Redneck Feminist
Sakine
Tanya Holm
Ylva-Maria Thompson
Wendy McElroy

Sexpositiva

Carl Johan Rehbinder
Destroyer
Fairyescort
Greta Garbo
Isabella Lund
Jeppe på berget
Johanna Sjödin
Miss evil
Projo
subcult.hora
Sunny
Sexualpolitisk blogg
Yoni

Partister with a mission

Erik Svansbo (FP)
Hagwall (M)
Leiph Berggren (FP)
Sundevall (C)
Anders Wallner (MP)
Westerstrand (Kd)

leadhers

Gudmundson
Sanna Rayman

Teknik, integritet, och politik

Amanda Brihed
Emma (Opassande) (PP) 
Christian Engström (PP)
Falkvinge (PP)
Framtidstanken
Copyriot
Mark Klamberg
Oscar Swartz
Pelpet
Piratbyrån
Schneier

Wissenshaft & Erwägungen

1 är inte ett stort tal
99 our 68
All of my faults are stressrelated
Adventures in science and ethics
Austrian Economists
Bad Science
Becker&Posner
Berghs Betraktelser
Blind höna
Christopher Kullenberg
Corpus Callosum
Daily reckoning
Den hälsosamme ekonomisten
Ekonomistas
Inslag
Jörgen Modin
nonicoclolasos
Remissinstansen

Konservativa

Roland PM
Dick Erixon

Vänster som intresserar

Esbati
Motvallsbloggen
Snällisten

Trotsar all beskrivning

Bejconpire
drf - din guldfisk lirar i division två
Martin Borgz
Martin Klasch
Mickey J Barczyk
Richard Slätt
Schmut
Stationsvakt
Studiomannen
Thomas tvivlaren
nef - polymeriska tankar
Åsa

Kulturellt lo and hi

Steve Kilbey

Emma Gray Munthe
Bloggywood
Ett perfekt tomrum
Johan Månsken
Kulturbloggen
Loci
Läst och tänkt i Annien
Notiser från en ö
Weird science

Israeldebatt

Al Hamatzav

Inslag

Syndicate content
samhällsvetenskaplig förströelse
Updated: 1 vecka 5 hours ago

Hukningen inför magplasket

Må, 23/08/2010 - 14:05

Undrar om de börjar uttala tanken högt nu? När man såg Svenska Dagbladets huvudnyhet igår frågade man sig om inte snacket hos de rödgröna valstrategerna snart tar en ny vändning. Tänk om det här inte går vägen? Vad gör vi då?

Jag tyckte att jag skymtade just den där uppgivenheten när jag såg Christer Isakssons nya bok om socialdemokraterna. För två år sedan präntade han ned en Sahlin-biografi som var en så reservationslös hyllning till den nya förnäma partiledaren, att även en Åsa Linderborg blev generad och grunnade på om författaren till I väntan på Mona Sahlin hade försökt skriva till sig ett jobb hos nästa S-ledda regering. Två år senare hette det plötsligt i Isakssons efterföljande bok att partiet under Mona Sahlins befäl hade gått för långt till höger, en förändring till allmän plåga och ideologisk villervalla. Tänk som det svänger.

Det vore fel att skriva att råttorna lämnar skeppet. Dels verkar Isaksson vara en bra prick som skall slippa jämförelser med skadedjur, dels är alla slags politiska skeppsmetaforer intill kräkningsgränsen utslitna. Men nog är det allt någon som lämnar någonting just nu. Rörelsens äldre tunggubbar förklarar för Aftonbladets reporter varför valet går åt helvete i expressfart. Lena Mellin säger inte precis emot. Leif GW Persson tackar för sig och tänker rösta på något annat i år. Ett magplask är på gång, och nu börjar man vilja kliva åt sidan. Det kommer att stänka. Mönstret är inte på något sätt unikt. Jag drar mig till minnes hur oberoende liberala Sydsvenskans politiske chefredaktör Per T Ohlsson i september 2002 uttalat önskade sig en socialdemokratisk valseger. Hellre Persson än Lundgren. Den gången var det Moderaterna som närmade sig vattenytan på osnyggt sätt. Reflexen sitter i. Vem vill stå bredvid när det plaskar?

Hur tänker Socialdemokraternas koalitionspartner? Det var inte detta man hade hoppats på, och vad gör man nu? För Miljöpartiets del är inte mödan bortkastad. Den förändrade EU-politiken och övergivna flyktingamnestin kommer man ändå att kunna få betalt för om det blir aktuellt med samarbete med en borgerlig minoritetsregering, som från andra hållet pressas av Sverigedemokraterna som tungan på vågen. Miljöpartiet kommer att kunna, och kommer se till att få, nytta av sin nyvunna regeringsfähighet.

Men Vänsterpartiet? Ack, hur tänker vänsterpartisterna nu? Där har man tvekat inför koalitionstanken till att börja med. Och nu ser det ut som om man inte ens kommer att få betalt! Här har vi ungen som varit snäll ända sedan november, och nu verkar inte jultomten komma.

Ett koalitionsbildande parti måste väga koalitionens intressen mot partiets. Vad föredrar man? Att vara ett litet parti i en koalitionsregering, eller ett större parti men i opposition? För regeringsalternativens trovärdighet förmås småpartierna överge profilfrågor – det gäller som bekant att ”lämna besked” nuförtiden. Priset man riskerar är naturligtvis att tappa röster till de partier som är gravitationspunkter inom respektive block.

Om Vänsterpartiets ledning börjar tappa hoppet om en rödgrön valseger, vore det rimligt om de började strunta i blockgemensamma överenskommelser och satsade på partiprofilen istället. Jag skulle inte bli förvånad om Vänsterpartiet börjar blåsa i sina gamla trumpeter under valrörelsens sista veckor. Tomten kommer ändå inte.

Händer och skett

Meta

RSS.xml
node/feed
comment rss


Subscribe with Bloglines

Du kan registrera dig, kontakta mig. 

Uppdrag sökes! 

Spamfiltret gör att kommentarer ibland kan hamna i modereringskö. Så om ditt inlägg inte kommer upp beror det mest sannolikt på det. 

Det finns regler. Läs dem.

Kommenterat sist